Jag försöker jobba på, men det går i vågor.
Någon skriver "jag bär safety-tröjan idag för dig", nån skriver på hennes facebookvägg.
Då går det inte längre. Jag bara gråter.
Jag får en kram och det blir bättre. Jag sysselsätter huvudet och det känns okej. Eller rättare sagt, det känns som vanligt, jag tänker inte på det. Det är som att det inte hänt.
Tills jag kommer på att det HAR hänt.
och sen börjar det om.
bullets in the head
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar