efter betongen,

Nu är jag hemma hos min mor igen. Utan bil, så jag kan inte ta mig iväg på expeditioner till kalkbrott eller geologiforskningsinstitut.

Jag funderar på massa saker i anslutning till betongäventyret.
Som att det är sjukt coolt att betong görs av kalksten och sen ägnar sig åt att bli kalksten igen och liksom göra processen ogjord. Som att naturen liksom försöker återställa sig. Undrar om det är mer saker som är såna? Undrar om ALLT är sånt? Egentligen och i ett större perspektiv?

Jag tänker också på hur effektiv min huvudlärare är i sin kommunikation. Mitt i betongdebatten slänger han in ett "ha en bra ledighet". Det är briljant. Det är antingen superenkelt eller galet mångbottnat. Världens mest genomtänkta eller en slump. Jag tänker att det är något av följande:
1) han ser vad knas jag håller på med och vill påminna mig om att jag borde vara ledig på ledigheten och med en kort mening få mig att fundera över om betongjakt är en bra uppvilande-taktik för ett påsklov.
2) han ser vad knas jag håller på med och tycker att det är ett bra sätt att vara mentalt ledig och bortkopplad från skolan
3) det tråkigaste alternativet: han råkar logga in och vill bara skriva en påsklovshälsning till oss alla fyra och den till mig råkar hamna i betongdiskussionen av en slump.
Jag har gått i skolan för kort tid för att lista ut hur det är egentligen, men hittills verkar han ju sällan göra saker av en slump. Baserat på skoltiden hittills skulle jag säga att det finns ett fjärde skäl som jag inte upptäckt än utan kommer förstå först om ett långt tag. För så tycker jag allt varit hittills i skolan.


Och det gläder mitt spexarhjärta att det var spexare som drog igång diskussionen om betong. Spexare är helt klart av naturen folk som dels vet en himla massa saker om allt möjligt och dels tycker om att lära sig mer om allt möjligt och dessutom ivrigt påhejar alla former av galna upptåg. Det gläder mig att vara (ha varit?) en del av en sån plats där den bästa sortens människor samlas. Jag menar inte att spexare är bättre än andra, men jag menar att jag träffat många av mina favoritmänniskor där. Och kanske också att den bästa sortens människor lätt blir spexare.
Jag hade gärna sagt att spexare ÄR de bästa människorna, men det finns en del andra pärlor som inte är spexare. Men det är nog mest av omständigheter. De har en spexarsjäl, jag kan se den. Det är spexarsjälen som får en att skriva roliga visor och tramsigheter. Det är spexarsjälen som uppmuntrar en till äventyr och galna upptåg. Du kan kalla det äventyrlighet eller kreativitet eller vad du vill, om du inte tycker att spexarsjäl är nåt du går med på att du har.
Jag har den. Linn har den. Sara har den. Karin har den. Så även hennes syster, även om hon inte är spexare i den mening att hon är medlemsregistrerad. Listan fortsätter.

Nu kom min mor hem och vill veta saker om betong. Tur att jag kan en massa om det nu då!