mission impossible?

och idag åker jag till Borlänge. Hinner inte allt jag ska, så det blir att ta med sig telelistor och försöka turnélägga lite på distans. Som att man hinner det under festivaldagar... Men, försöka!

Polysyllabic reflektion: Hjalmar söderberg - igen!

När jag som bäst - eller iallafall för några dagar sen - satt och funderade på om jag borde omvärdera Söderberg hittade jag det här i Svd:s nyhetsbrev:

http://blogg.svd.se/klassikerbloggen?id=14398


Och inte blir jag så värst mera sugen på att ta upp min många gånger nedlagda läsning av doktor glas, direkt. Men vad glad jag blev av att läsa nåt där nån nämner Rune Carlsten. För mig mest känd som dramatens tredjeregissör och killen som gjorde de där helt galet obegripliga valen (?) att spela nazitysk dramatik under krigsåren. Söderbergs svärson. Ah ja, det är ett helt annat kapitel i min D-uppsats som jag kanske ska ta tag i i vår om jag inte blir kvar på teatern. Bra, då har jag nåt att se fram emot i så fall!

Men Doktor Glas. Nee. Jag tror inte att jag kommer orka. Men däremot läste jag en dramatisering av Den allvarsamma leken och tyckte att den var betydligt bättre än jag mindes den, boken alltså. Måste testa att läsa själva boken igen och se om det bara var dramatiseringen som gjorde att han fick lite mänskliga drag, den där Arvid Stjärnblom. Hans allra dummaste uttalanden och egentligen alla hans kassa egenskaper förklaras liksom i dramatiseringen med sårad stolthet och svartsjuka och gudvetvad, men det blir ialafall begripliga reaktioner och inte bara en riktigt vidrig karaktär.
Undrar om jag var för arg när jag läste boken, han kanske är nyanserad i den också?
Som jag läste den då så fick den mig att kasta den i väggen och vara upprörd över män och manlighet och dumhet och förtryck och sexism och all annan skit rätt länge, för Söderberg verkade liksom rättfärdiga allt.
Men dramatiseringen kändes som att den VAR den där realistiska relationsskildringen som alla pratar om när de pratar om Den allvarsamma leken.

Eller så skiter vi i Söderberg och läser nåt bättre istället.
Elisabeth Rynell har visst gett ut en ny bok http://www.albertbonniersforlag.se/Bocker-auto/Bokpresentationssida/?isbn=9789100121655
och jag är ju lite fast ända sen svenska-Malin gav mig Hohaj en dag på bussen från skolan. Shiiiiit vilken bok! Kanske den enda bok där jag verkligen läst varenda ord och varenda stavelse. Poesi i prosaform, så jävla vackert skrivet.
Jag tror att jag ska strunta i den litterära kanon och fortsätta ogilla Doktor Glas och röde orm och gudvetvad mer för böcker som "man borde läst" och lita på mig och bra boktipsare istället. Vi kan väl skapa en ny, egen kanon när den gamla faktiskt är rätt kass på många håll?
Let's!

baby, you're a rich man

Det är inte direkt liv och rörelse på jobbet. Pontus gick hem vid lunch och sen dess har det i princip bara varit jag här. Plus killen som lägger ny röd matta i trappan.
Jag tror att jag ger upp nu och åker till X och hänger hos henne en stund. Hon har infört en helt ny värld av tjejigt pysslande i mitt liv. Jag gillar vänner som lär en nya saker.

Idag var annars "ta tag i viktigheter"-dagen och jag har öppnat ett sparkonto och fört över pengar till. Alla såna där pengar som jag försöker ha kvar tills jag slutar på teatern och ska leva på luft och ingenting igen. Nu är de i tryggt förvar. Känns bra, så ingen kan komma över min förmögenhet (moahahahaaahaha) genom att sno mitt bankkort.
Nu är tanken att jag ska peta över alla pengar jag har kvar dit precis innan jag får nya pengar. Så får vi se om varje månad kan bära sig självt, även nu på 75%.

Men nu, Xenia och sen hem och packa!

please tell me what we've learned

alltså, man ska fan inte börja tänka sent på kvällen.

Jag kollar genom fönstret och ser siluetten av grannarnas träd. Min lampa speglas i fönstret och ser ut som månen.

Mitt rum är städat, och lite tillrört igen. Men det är mest festivalpackning som är framdragen.
Livet känns sådär stort och ödsligt som det gör ibland. Vaddå vackrast när det skymmer? Som att man behöver bli påmind om att världen är storslagen och vidunderlig och man själv är rätt liten och obetydlig? Tack, men det påminner vardagen mig om rätt bra ändå.

Ibland tror jag att jag inte kommit ett steg längre än när jag var nitton och brukade sitta i ett fönster högt upp och se ut över husen, ån och träden och tycka att livet var alldeles för stort och jag alldeles för liten och ensam.

Jag borde inte skriva, för om jag skriver så tänker jag och jag borde strunta i att tänka och i stället gå och sova. Sova, jobba, packa, jobba, åka. Inget tänka. Särskilt inte i mina novembertimmar mitt i natten.

en annan sommars soundtrack

Julie Atherton. Lyssnad på nu, men kanske (!) minnande av en helt annan sommar. Kanske. Eller kanske inte. Ja. ... eller nej? som schyffert sa i sin show som jag såg hela av nu, femtusen år efter alla andra. Plötsligt förstår var alla uttryck folk slängt sig med de senaste veckorna kommer ifrån.

Nä, men som vanligt är det ungefär EN rad i det hela som är så tydligt signifikant att den får dra med sig hela låten som symbol för det jag ville avse. Eller?


I see your smile on his face in the morning
You take his place in my heart through the day
I hear your name though it's his I'm calling
I take your hand when he leads the way

I hardly care if he sees that I'm falling
If you were mine in your arms I’d stay

I thought him fine 'til the moment I saw you
He must have changed when you opened my eyes
I can't recall how I loved before you
I only know he was by my side
Now here you are everywhere that I turn to
If you were mine in your arms I’d hide

I’d leave behind only tender affection
You brought the fire of passion to life
And so it seems I have found redemption
I feel you near when I reach the night
I can't believe how my soul has awakened
It’s only you who provides the light

My only thought, my only dream, my only hope
Can you be real?

I'm so afraid
I could be mistaken
If you were mine in your arms I’d cry

Somebody find me a somewhere

Ingen idé man nånsin har är ny. Jag snubblade just över nån blogg där nån också använde strofer ur låtar som titlar. Jaha, liksom. Inte för att jag trodde att det var en unik idé, men ändå. Borde jag hitta på nåt annat? Men en textrad liksom slår ju an sjäva tonen, tänker jag. Att man får rätt soundtrack i huvudet medan man läser? Eller berättar en hemlighet som man bara förstår om man vet vilken låt det är. Som det här blogginlägget där jag mycket tydligt minns nåt som inte alls står i inlägget och som jag inte alls vill skriva ned eftersom det här kan läsas av vem som helst, men jag vill ändå ha det nedskrivet så jag kommer ihåg det, eller när det var, för vad är det annars för vits med att skriva en sån här form av dagboksliknande grej? Ett sätt att koda saker, så JAG minns och förstår.
Eller bara för att man vill använda en snygg fras. Se där, tre bra skäl till att ha en låttextrad som titel.

men det var ju inte det det handlade om idag:


Jag lyssnar på Julie Atherton och funderar på om det finns ett mönster. Kolla på de där jag alltid listar först i listor som handlar om vad man lyssnar på. Janis Joplin, Alanis Morissette och nu även Julie Atherton. Jag har funderat på det här förr - och då haft fler namn på listan fast jag kommer inte på vilka just nu - och frågat mig själv: lyssnar jag bara på tjejer som har samma mörka, ostyriga lockar som jag har?
Är det alltid så att man idetifierar sig med folk som ser ut som en själv?
Jag får alltid direkt mer sympati för mörkhåriga karaktärer, oavsett sammanhang och oavsett vad det är för typ av karaktär.

okej, både nu och då lyssnade jag väl rätt mkt på tjejer som inte ser ut som jag heller: Heather Nova, Lisa Ekdahl. Björk. Duffy. Sophie Zelmani - njee.
Rebcka Thörnqvist - hon är kanske mer rödbrun och ljus, men fortfarande rätt ostyrigt lockig.
Miss universum. Melissa auf der Maur - har jag inte alltid velat vara rödhårig?
Tracy Chapman - okej, rääääätt långt från mig.
maybe I'm amazed-tjejen, Jem, borde jag börja lyssna in mig på. Stämmer liksom överens med resten.

Är det nåt annat jag borde lyssna på? mina spotifylistor känns sönderspelade.
Du fattar mönstret? Tipsa!

Consume more than you need, this is the dream

Inte förrän jag började på allvar möblera om på vinden och ställde in en hylla och sådär förstod jag hur opersonligt det sett ut hittills. Men nu börjar det se ut lite som jag, fast på ett vitbetsat sommarrumsromantiskt sätt. Du vet, sådär som hämtat ur en 1800-talsmiljö, där allt går i vita linnetygstoner. Det är iallafall åt det hållet som rummet strävar. Jag ska se om gardinerna går att byta mot vita. Och mattan. Sen är det rätt okej.

Och som sagt, lite mer som jag nu.
Kvar på listan att skaffa: en garnkorg och en bänk/bokhylla/byrå/låg liten möbel som man kan förvara saker i samt ställa saker på och som går in under fönstret.

Nilsson var skeptisk till att inreda för mycket, men jag ska ju bo här i ett halvår till. Och jag hoppas lite grann (kanske mot bättre vetande) att jag ska kunna vara kvar ett tag till. Vi vet ju inget om hur det blir 2010, med ny chef och allt. Det blir skitbra, det vet vi, men hur det blir med tjänster och fördelningar och effektiviseringar och så, njaa. Men jag hoppas på att en chef som vill göra MER teater tänker att det är bra att ha fler producenter på teatern. Hoppashoppas.

Imorgon midsommar i Nora. Träffade Åsa av en slump när jag var och handlade. My och Anna har åkt dit från göteborg. Funkar bra. Jag hann jobba klart idag och åker först imorgon förmiddag. Åker hem lördag kväll och hinner tvätta. Hinner fixa packning på söndagen + gå på Nils Holgersson i Riseberga med jobbet (eller med Pontus från jobbet då + kanske fler som skulle dit). Sen är det måndag, då ska hela sista jobbsakerna fixas, och på tisdag åker jag till Borlänge. Sen börjar festivalcirkusen. Ska bli skoj! Men hur ska jag få med mig TVÅ festivalers packning på en gång? och få hem allt sen?
Kanske kasta gamla strumpor och köpa nya i arvika?
Fast jag köpte nya idag. Ekologiska strumpor. Nice! Men så otäckt lätt det är att göra av med pengar när man har dem. Jag måste sluta handla. Men jag hittar alltid småsaker jag behöver, som en låda, en klädställning, en röd sjal att ha i håret, ekologiska strumpor, en badrumshylla, en fin glasflaska... det bara springer iväg. Men just nu har jag ju råd, så det är kanske okej.
Man kanske inte behöver spara alla sina pengar för at ha IFALL man blir arbetslös i december.