Note to self:

Man ska inte skratta för sig själv när man cyklar genom en park.
Rätt som det är möter man en flock knott eller liknande. Då önskar man att man sett sur och sammanbiten ut istället.
Konstaterade jag igår morse när jag cyklade till jobbet. Men inte mindes jag det när jag cyklade från Idrottens Hus och tillbaks till teatern nyss. Host.

in perfect harmony

På vinden har vi det rätt bra. En del kvällar kollar vi på film och äter tacos. Andra kvällar tävlar vi i att komma hem sist. Jag kom hem nyss, trött efter att ha lekt och busat hur mycket som helst. Mackan kom hem precis nu, sa nåt otydligt och försvann till köket. Imorgon har han nollning igen och jag har en låååång dag och kväll på jobbet. Men den avslutas med öppet rep av Cyrano, så det kan bli bra! Och så ska jag klippa mig, om jag vågar och Giovanni hinner.

Men för att orka hela imorgon borde jag nog sova nu!
Aint life grand? Mjo, jag tror nog det.

Livet på vinden har förbättrats avsevärt sen Marcus flyttade in. Igår jobbade jag kväll med turnéläggarjobb och bygdegårds-mätande och kom hem till lagad mat och ordnad filmkväll. Eller Tv-seriekväll med början av första säsongen av How I met your mother.
Idag kom jag hem på eftermiddagen och fick sällskap till Ica samt filmkväll#2.
Som fortsätter nu!

riktiga rosor är bleka...

Nyss:
Helsingborg, hemresa, korta hemmadagar, på jobbet och vända, Karlskoga, 60-årskalas.

Och nu är jag tillbaka på mitt vindsrum. Imorgon är det kollationering och en riktigt intensiv period börjar på jobbet.

Det kändes som att festivalsommaren tog slut efter helsingborg. Antagligen var det för att jag hann ställa in siktet lite på teatern igen. Jag gick större delen av PIP och längtade till jobbhösten. Kanske för att det var en fail-festival på många sätt. Kanske för att jag verkligen, verkligen tycker om mitt jobb och ser fram emot hösten så grymt mycket. Jag förväntar mig inte en lugn stund. Det kommer bli grejt!

Jag hade inte ägnat jobbet eller teater en tanke under festivalerna, eller inte mycket iallafall, men sen jag gjorde två korta dagar där i förra veckan så är jag helt och hållet mentalt tillbaka. Jag vill bara jobba nu. Det känns riktigt bra. Borta är all festival-nostalgi och sakna folk. Nu är jag redan i "det är trevligt att prata med folk på msn, och vad roligt vi hade i somras, vi lär ju styra upp så vi ses snart igen", men utan att det gör sådär panikont i hjärtat när man tänker på att alla är rätt långt bort. Jobb-sensommaren kommer bli grym, jobbhösten kommer vara ett stort äventyr och den totala succén vi kallar 2009 kommer fortsätta vara så jävla bra.

Men lite nervöst är det. Kollationering och Allvar imorgon. Allvar with a capital ALL eller vad man nu gör för försvengelskat uttryck av det.

Nu: kolla på film! det är höstens nya grej, tror jag. Kolla ikapp hela filmutbudet och filmvärlden som jag missat eftersom jag typ aldrig kollat på film på flera år och alltis känner mig fånig när folk frågat om man sett en viss film. Fix-dags!

jag reser runt i skåne

det är lite med sorg i hjärtat jag lämnar malmö för vidare resa mot Helsingborg. Jag har haft mycket bra dagar här och hade gärna stannat ett tag till. Men nu har jag ett busskort för skånetrafiken, så nu måste jag ju hit igen. Liksom.

Och i helsingborg väntar äventyr och yttreflickor.
Det är ett högt liv.

långt västerut

En av de bästa traditionerna slog vi fast som tradition just ikväll. Sista dagen på mina göteborgsvistelser kommer My hem till mig och tar hand om all mat som inte går att frysa in och som känns jobbig att ta med sig hem eller vart jag nu ska. Idag sågs vi nere på teatern och satt och pratade i några timmar innan vi gick hem och hon fick med sig HarryPotter-ljudböcker, kvarlämnad alkohol från yttre-fest, sallad, gurka, kvällens färskpotatis och annat bra. Världens bästa My, världens bästa teatertekniker. Världens bästa att bara prata bort en söndagkväll med.

Och jag var och åt glass med LL idag. Vi konstaterade en kväll på spexet för länge sen, förslagsvis valborg, att vi skulle testa att umgås en dag och kom fram till att glass var en aktivitet vi knappast kunde bli osams över. Och idag blev glassätardagen. Vi har inte alltid kommit bra överens under produktioner och liknande och aldrig varit vad man kan kalla vänner, men nu kanske? Jag tror iallafall att vi hade roligt. Vi var inte ett dugg osams, utan snarare rörande överens om knasigheter på förvaltningshögskolan ("en pizza är värt 60 i lycka, men pizza #2 är bara värd 50" vaddå? vad är det för nonsensantagande? på en universitetsutbildning? skrämmande!), katter, teater, musik, scenskräck, operahus, livet, jobbet, flyttande och massa sånt. Ett lyckat experiment. Med jellonetochbjörnen-glass. Årets bästa L&B-glass: västafrikansk choklad. Så galet gott.

Imorgon blir det malmö. Sen festival #3 - helsingborg.

Saker jag borde skriva om, men inte orkar just nu:
* vita vinbär utanför huset nu och bärbuskarna i sörbyängen
* halvblodsprinsen
* gammal klasskompis på besök och diskussion om ifall folk verkligen förändras
* märkliga möten i Haga
* bokhyllor i bokstavsordning
* senaste högen av böcker
*planer för köket nu när hallen snart är klar
och kanske något mer.

Linnea ska för övrigt ta sig an gammelmorfars gamla fiol som samlat damm i många år. Kanske kan den gå att använda. Vi tar det när hon (och alla) är i Karlskoga sen.

Snart börjar jobbet också. Hu.. och yay! Jag tjuvstartade lite med att prata i telefon med DramatikerChristian om berlinbiljetter. Nästa måndag är det dags på riktigt, en dag eller två.

hemma helt klart bäst.

Kommit hem till Göteborg. Funnit min lägenhet något ommöblerad. Hittat krusbär på gården. Vinbär utanför dörren. Fått låna madagascar av Billy. Har det alltså rätt bra. Majornahjärta. Imorgon finns det saker att göra!

I always liked going south. Somehow it feels like going downhill

Okej, helsingborg nästa då.
Börjar reka skåneplaner för att hinna hälsa på folk när jag ändå är i trakterna.

Framtiden ser då ut typ såhär:
Lördag i Örebro, Xenia har några planer.
Söndag mot Göteborg, tror jag. Kanske måndag. Det enda lediga tåget på söndag går 09:10. Vi får se hur det blir med det.

Vecka i gbg. Allt ska hinnas. Teatern, Ebba, Jannicefika, lägenhetsfix. You name it, liksom.

och sen är planen att det blir malmö några dagar innan det blir Helsingborg. Efter HBG blir det tillbaka till jobbet några dagar, för att fixa lite så allt är fixat innan alla andra kommer tillbaka från semestern.
3:e sept kör vi igång igen. När man planerar, så är det inte så långt bort. Vart tog sommaren vägen?

Men, just nu lever jag i nuet, och försöker känna mig som Wherever i lay my hat. Det är riktigt skönt att inte behöva ens tänka en tanke på nån annan, utan bara göra precis det jag vill.
Tror jag på det där själv? Ja, faktiskt. Det är verkligen bara jag just nu och trots att jag hatar att vara ensam så går det riktigt, riktigt bra. Folk kommer och går. Det är festival. Sommarens absolut viktigaste personer cirkulerar kring mig. Finns på msn. Träffas snart i helsingborg igen, eller senare.
I Göteborg väntar nya äventyr, som vanligt.

Humphrey Bogart i Casablanca:
- Where were you last night?
- that's so long ago I cant remember.
- will I see you tonight?
- I never make plans that far ahead.

Min enda plan är Helsingborg. I övrigt lägger jag min hatt där det för tillfället passar. Gärna där det finns en berg-och-dalbana, eller en liten skogssjö.
Om du inte har nåt emot att jag inte fäster mig så mycket vid vem som är mitt sällskap får du gärna följa med!

och måste bort från tysta rum

Brunch och pyssel i Hagstugan. Kvällsmat och Poirot hos Ami. Vi räddade en igelkott som förirrat sig in på gården. Den gick inte att mota åt rätt håll, så vi fick slå in den i en trasa och bära över den till parken vid museet. Kanske dagens goda gärning.

Just det, i Karlstad var vi på skolasvlutnings-jobb också. Vakta scen. I regn. Inte mkt folk, men mycket roligt. Jag hade inte hört/sett årets festivallåt än, men fick se youtubeklipp på kvällen och höra den i bilen upp till arvika. Och citeras under natten och dagen. Hela tiden. Man vet ju aldrig i förväg om det håller i sig, men det lutar ju åt det och det är ju ändå snart dags... This is the second best idea that we ever had. :)

Nu måste jag sova. Det blev inte mycket sovet i Karlstad och när jag kom hem var det efterdyningarna av Skrammelorkester-konsert i min trädgård, och Niclas, Anders, Per och Linus från jobbet satt och drack öl med Kalle. Ljud genom rör samt jonglering. En intressant kväll, den också.

Imorgon teknisk koll. och sista veckan på jobbet för typ alla utom jag och pontus. Mycket som måste hinna göras. Igen.

morning has broken

För att fortsätta veckans helt galet bra arbetsresultat gick jag till jobbet när Lisa gick till bussen. vilket gör att jag började jobba redan innan åtta. Erregud vad jag kommer få saker gjort den här veckan. Det känns som en evighet sen måndags.

San Siro är det vi sysslar med nu. En grej om fotboll. Eller om drömmar. Eller om att förlora och hitta sig själv. Det låter så pretto. Vi säger fotboll, det låter roligare. Fotbollsteater.

Och allt som hänt sen i måndags. Möten på ÖSK (stora fotbollsklubben i stan), kolla på tusen (eller tre) lokaler, ringa och höra sig för om ännu fler. Tur att jag gör bra listor, annars hade det varit svårt att hålla koll på hur många ställen vi prelbokat, diskuterat och valt bort. Hoppas jag inte glömt att boka av något. Jag vet att jag avbokade slottet i alla fall. Men det hade varit coolt att spela teater på slottet. Fast kanske inte den här pjäsen.
Listor, papper, ritningar. Var det bara i måndags vi hade intentionsmöte? Shit, vad långt vi kommer hinna innan alla kollen. (ta i trä. måste komma ihåg att det är en kort förproduktionstid nu. Förtekniskt redan nästa måndag. och sen inte ens två veckor till tekniskt koll. Det kanske är tur att vi får så mkt gjort nu)

Och så har jag fått en ny bästa kompis. Alma, 4,5 år.
Medan Isabelle skulle ringa och prata manus med dramatiker C fick jag vara barnvakt. Vi hade så roligt! Vi byggde hus till en massa bondgårdsdjur. Jag tror att jag brås på min mormor, för jag plockade fram massa såna där saker som det annars är jätteordning på, typ mina penn-burkar med de mkt ordnade pennorna och gemen. När de behövs till väggar häller man utan problem ut pennor, gem, kartnålar, sudd och allt möjligt över skrivbordet och ger dem till ett barn som vill leka. Andra bra hus-material var cd-skivor, dvd-fodral och plastmuggar. Det finns inte så mkt leksaker på en marknadsavdelning. Vi borde lekt i rekvisitarummet istället.

Sen åkte vi kontorsstol i rundeln utanför. Nästan som en berg-och-dalbana.
Och gick till Giovanni där Alma blev förvandlad till en vit tiger. En maskavdelning är bra att ha när man är barnvakt.
Vi busade med Robin och skrämde karro-elever. Vi snodde Pontus skor medan han gjorde höstens stora deal med nån som skulle köpa jättemycket föreställningar. Sen gömde vi dem på En Trappa Upp och han fick leta rätt på dem "jättemycket fisk!" när han skulle gå hem. Världens minsta high-five och vi skrattade så vi tjöt.
Succén upprepades när tiger-Alma snodde Isabelles skor också.

Jag fick inte så mycket gjort den eftermiddagen. Eller, inget alls faktiskt. Men I fick ringt viktigt samtal och de kom långt i diskussionen om manuset och version 2 lär bli bra och klar ganska snart, så det var väl värt det. Plus att vi hade så roligt att Alma numera inte vill gå till dagis och jag tycker att det är lite tomt och stillsamt på teatern...

Igår fick jag kompensera lite för den bortfallna onsdagseftermiddagen. Ringa skådespelare, skriva klart säljblad, reka fotbollsföreningar, fixa fotbollsbiljetter.
Isabelle och Marie fick för sig att de aldrig hade gått på fotboll förut, och så kan man ju inte ha det när man ska spela en pjäs om elitfotboll. Så jag fick ringa min nya kompis på ÖSK och fixa biljetter. Så nu ska vi på fotboll den 17:e. Kan bli skoj. Jag har bara varit på fotboll en gång i sexan, när vi åkte på klassresa till stockholm och min fotbollsspelande klass (alla. helt mass-psykos det där. ALLA tjejer utom Lotta och jag spelade i Sturehov) bestämde att vi skulle se Sverige-Island. Och nu ska vi kolla på ÖSK-nånting. Håhå. Vem vet, det kanske är roligt?

Det är i allafall väldigt mycket fotboll på jobbet nu. Idag ägnas åt ett utskick till länets alla fotbollföreningar och kanske ett möte med specialdistriktsförbundet. Han lät iallafall positiv på telefon.

Så nu ska jag börja jobba, och för en gångs skull få se vilken tid alla andra kommer till jobbet. Jag var här 07:40 . Innan ens ankorna hade vaknat!
Jag och Lisa gick genom ett morgontomt örebro. Släpandes en madrass vi lånat på jobbet. Jag gillar teatrar, här finns liksom allt. Regnkläder, tigersminkare, hål-i-tröja-lagare och en madrass som stod i ett hörn och såg ut som att man kunde ta hem och ha som lisa-gästsäng.
Så himla bra!

och i eftermiddag ska jag se näst sista 90%. Eller, sista för mig eftersom jag är i Karlstad imorgon.
Sorgligt. Inte K-stad, men att de slutar spela. Skönt att en krånglig produktion tar slut och skönt att de fick ett bra biljettresultat sista veckan, men sorgligt att alla ska åka hem, sluta jobba, försvinna bort. Jag kommer att sakna dem.
Man kan inte förstå hur det var. Man måste ha varit med. Man måste ha varit där.

come here the music play

En kväll med Lisa. Som kom till Örebro för att kolla på 90%. Dans ju. Drar en danslärare, såklart.
Sen, kolla på träd och lekparker i stadsparken och på stora holmen.
Nice, men mörkt. Vi tror att vi åkte i en tuff lekparksjeep, men det kan lika gärna varit ett rymdskepp, typ.

Och gjort massa nytta på jobbet. Således mkt trött. Med rätta.

Det är valborg och 1 maj och Christian är i stan. Lisa är också här. Valborg är alltid kåren. 1 maj är alltid demo. I år har vi en egen majorna-banderoll (se fotoalbum på facebook).
Borde gå upp och gå ned till långgatorna. Undrar om stan står kvar. Den såg lite sliten ut när vi gick hem i natt. Vi undvek slottsskogen efter att ha kommit på vad det innebär att det är valborg. Gick hem via masthuggsbergen och OscarFredrikskyrkan/skolan istället.

Min inneboende är borta, så jag installerade Christian i hans rum. Han ska iväg på en sån där träffa-alla-gamla-göteborgsvänner-på-en-dag-dag sen. Tur att han hann med en bunt spexare igår. Men vart tog alla vägen? Emanuel, Teresia, stefan H? Försvann de efter trädgårdsföreningen?

I glad tradition ignorerade jag chalmerscortègen och satt längre ned i himlabacken med Rasmus och hans vänner och pratade engelsk naturfilosofis inflytande på litteraturen med en ganska rolig litteraturvetare som påminnde lite om Andreas. Han följde med in och var med på en kvart av sittningen, men försvann sen ut igen. Det är lagom roligt att vara på middag utan att vara anmäld och därför bli utan mat, särskilt när man är hungrig. Förståeligt att jonsborgs hägrar. :)

Nu ska jag äta frukost (min inneboende hade ätit upp alla havregryn igår. vi hittade nya i konsum avenyns fantastiska eko-affär som ligger uppe där sommarmatserverigen brukade vara)
och sen väcka C och ge honom nycklar och sen ta på mig nåt bra förstamajigt och gå och bära banderoll, tror jag!

Jag älskar mitt meningslösa liv

Efter galapremiärshelgen i januari berättade jag för en vän om hur jag hade haft det. Och han kommenterade det med nåt i stil med "då förstår jag att du har tråkigt i örebro, efter en sån helg".
Och jag tänkte att ja, det var en ovanligt äventyrsfull helg. Men nej. Det var en helt vanlig helg i Göteborg, visar det sig. Så fort jag kommer hit så fylls livet med folk, saker, föreställningar och äventyr. Det känns som ett ganska bra liv.

Min äta-glass-i-slottsskogen-eftermiddag blev en klättra i bergen-utflykt istället. Hittade ställen av slottsskogen där jag inte varit förut. Lite för hala skor, men hittade stenmurar att gå på, klippblock att klättra på, utsikt att titta på och mycket sånt. Klättrade ned till delar av masthugget/majorna jag inte varit i förut. Hittade lekparker och flera klippor. Det fanns en grind i staketet ut till det höga stupet ned mot shellmacken vid vita björn. Ännu större klippor och det brantaste stupet och lite bikupor. Och en liten grav för någons husdjur. Jag stannade och tänkte på Herr Muffin (kanske nästa pjäs på jobbet) och kände mig som en del av nåt kosmiskt sammanhang. Hittade ställen som Paradisgatan och fantastiska ställen att återkomma till.
Klättrade ned via Kjellmansgatan. Gamla trakter. Funderade på om de där konstiga näten på bergväggen går att klättra upp för. (på våren SKA man klättra i berg och på andra saker, som hustak.)
Hörde musik från det där kvarteret bredvid korridorslängorna. Försökte lista ut vilken tid på året det var stor fest där. Minns att jag inte följde med GDTflickorna dit förra året för att Viktor kom till stan. Funderade på om det var i samband md gothcon, men det var varmare och det var fotboll på masthuggsteatern och borde varit mer av sommar då..
Fikade med L på gamla innergården. Där är det fortfarande byggarbetskaos. Bättre gårdar vid majvallen, planterade och klara och så grymt mysiga.
Jag och Myrna gick till andra långgatan där folk hamnat efter hamletrep. Anna, My, Robin, Johan, Jenny, Peter, en vän till Jenny och vad-hon-nu-hette-som-jobbade-med-krocksäkerhet-i-bilar... Ont om stolar men rätt schysst.
Josef, Erik och några andra var på sunk-sejdeln tvärs över gatan. Robin smugglade ut sin cola och vi gick dit. Ännu trängre.
Efter en smula nonsens (och för mycket av josefs och robins historier om riktigt gross grejer) försökte vi ta oss vidare till Robins svartklubb nånstans nere vid kanalen. Inte Robins som att det var han som hade den, men som i att han var den som visste var den var. Chansen att den var öppen var rätt liten och vi var rätt inställda på att vi mest skulle vandra omkring planlöst. Men samtidigt är väl det det som liksom är grejen? Även R konstaterade att det ju fanns en risk att det skulle bli tråkigt om vi kom dit. Som det var nu så skulle det alltid vara en grym kväll, i jakten på ett riktigt coolt ställe på en bakgata nånstans i okända kvarter.
Vandra runt var väl också ungefär vad det blev. 90talshits i josefs telefon, riva felaffischerade saker från affa-pelarna, Robin som bar på en massa pappersskräp (för man kan ju inte bara kasta de affischer man tagit ned) och en för kall colaburk. Som sen blev fotboll och confetti.
Öde industriområden har många schyssta vrår och saker att klättra på. En brandstege ledde upp till ett bra ingenstans som jag ska försöka minnas i sommar sen. Upptäckte att såna där gallergolv gör mig höjdräddare än vanligt, jag får träna lite på det.

Efter många varv runt ingenstans hade vi hamnat tillbaka på sunk-sejdeln där Erik och Carl och några till fortfarande var kvar. Vidare till Aktör, fast de skulle sova där, så vi styrde om till GDT, men ändrade oss och hamnade i Annas ateljé till slut. Då var det bara jag, robin och Anna kvar och klockan var sådär mycket att det liksom inte var nån idé att hitta på nåt mer. Kanske ljusnade det över hustaken eller kanske var det bara hisingen som lös upp himlen. Jag och Robin tog sällskap genom majorna och skrämde en hundpromenadstant med våra rätt usla tolkningar av Roxettes ballad-hits. (för att bearbeta Robins trauma över att han listat roxettes look sharp som en av "five albums that shaped me"). Hustak verkar vara ett tema, R berättade om taken på vita björn som de klättrat mycket på när han bodde där.

Idag ska jag ta tag i lägenhetssaker och kanske träffa Ebba ikväll. I övrigt skrotar jag runt, kollar på Gilmore och mår rätt bra. Solen lyser över slottis precis utanför mitt fönster. Jag borde gå ut dit, men det finns gott om tid för allt. Det känns väldigt skönt att vara väldigt tillfreds med tillvaron.

the sunny side of the street

Solen lyser över slottsskogen och jag tänker alldeles strax ge mig ut och äta glass där. Kanske springa ett varv? Vore ju hemskt nyttigt. Men jag glömde skorna i örebro. Nåja.
Jag hade inga planer när jag kom hit. Nu såhär nån timme senare är både idag, delar av fredag, samt lördag fulla av roligheter.
Och valborgshelgen börjar redan ta form. Galet lång framförhållning.

Skoj tågresa med Karin och dottern Ella. Väluppfostrat och trevligt barn som pratar med mig lite mer för varje gång vi ses.
Var min inneboende håller hus och om ifall han är här i påsk vet jag inget om.

Nu ska jag ge mig ut i solen. Mäta väggar och planera inredningsprojekt kan man göra när det regnar. Det lär det ju göra, det är trots allt vår i göteborg vi pratar om.
Men nu: sälar, älgar, ponnyer och glass!

Lazing on a sunny afternoon

många dagar har gått och mycket skoj har hänt sen sist. Lisalördagen förtjänar ett helt eget kapitel, med alla bra grejer som grilla på verandan, leka med vattenspruta, hitta en lekpark, hitta ett schysst ställe att hänga på, träffa Skägget, Jocke och Kristin på schyssta stället, äta mat, klättra på hustak, prata bort en hel natt och en morgon.

men idag mest en snabbuppdatering av just bara idag.

Jag har haft en soft men trevlig dag.
Inte så mycket att göra på jobbet. Packade för flytt in till marknadsavdelningen. Byter ju jobb efter påsk och då också avdelning. Inget mer provisoriskt kontor, utan riktig arbetsplats. Kommer bli bra! Samma plats jag satt på första gången jag jobbade på teatern, 2006. Vad det känns länge sen!
och samtidigt som igår.

Allt är rörigt på jobbet och samtidigt väldigt o-akut. Så jag kunde inte riktigt ta tag i nåt. Ett bra tilfälle att läsa in sig på vad vi ska göra i sommar/höst.
En mindre mediastorm har ju dragit förbi, med hela det där San Siro - Markus Birro - låtsasbråket. Det är märkligt vad folk driver höna-av-en-fjäder-storys i tidningar. Suck.
Men det är vad jag ska syssla med som nästa projekt. I skuggan av San Siro, alltså. Så jag passade på att gå hem på långlunch, sätta mig i solen på min balkong och läsa Martin Bengtssons bok. Oj. Killen är typ 23. Det är rätt imponerande. Otäck bok på sitt sätt. Ingen JohannaNilsson-djup bok, men en saklig förklaring av hur saker kan gå åt helvete när idrott inte handlar om människor och individer och liv längre. Det ska nog kunna bli bra teater.

Efter långlunch i solen hade jag lång diskussion med min chef om mina kommande arbetsuppgifter och lite allt möjligt. Det är alltid lika trevligt, faktiskt. Utvecklande och bra. Det låter som att jag skulle kunna vara ironisk, men det ör jag inte.

Maskavdelingen hade kallat till "tjejkväll" på teatern. Vilket låter som nåt som får mig at helst vilja springa åt andra hållet. Men man ska vara social med sina kollegor och jag har inget annat att göra, tänkte jag. Vilket var bra tänkt, för det blev riktigt roligt.
Galna Mona. Jag ska inte säga nåt mer, för det är inte min sak att publicera vad hon gör eller inte på internet. Men jäklar, vad hon är cool när hon vill och vågar.
Jag fastnade i en lång diskussion med Ninna. Kom in på villovägar och råkade berätta precis allt om hela mitt liv för henne. Vet inte varför, men uppenbarligen hade jag ett behov av att prata med nån som inte alls hade nån aning om mig eller min verklighet eller människorna i mitt liv. Som inte kunde göra annat än se det helt utifrån och hålla med mig. :) Lite som den gamla CUS-grejen.
(på tal om det så hörde jag av mig till Anncha när jag var hos Lisa. men mer om det i samband med lisalördagen kanske)

En soft jobbdag och en schysst kväll med trevliga kollegor. Vad pretto det låter. Men det är nice. Och var man där kan man garantera att det var allt annat än pretto eller pk. Det var en kväll på teatern, sådär som kvällar på teatrar är. Du vet. :)
Jag gillar det!

where we can dance the whole night away

Efter en kväll på Trixter luktar håret som det alltid gjorde förr i tiden. Jag förstår inte varför de fortfarande röker inomhus där, men så är det. Och det är värt det. Gosh, så roligt det är! Det kan vara stans bästa teaterfester. (vi ska ta över titeln när vi öppnar på GDT sen, men...)

Det är så himla skönt att vara hemma i Göteborg igen. Om jag var nedstämd och hade tråkigt i Örebro så är det här motsatslandet. Jag har bubblat av glädje och bara haft roligt sen jag kom hit.
Ned till GDT och hänga med Moa och My. Moa gick hem och My ocg jag gick till Zenit och åt mat.
Årets första (och inte allt jättebra, men Grejen!) jordgubbar (spanska) från fina stigbergstorghandeln i Teaterlokalen sen.
Vidare ned till Trixter för att se sista föreställningen av Ballerinan. Mycket bra. Se den! - skulle jag sagt om det inte varit den sista. Men den kommer en helg till Stokkolm. Jag ska försöka åka med, tror jag. Vore skoj. Åsa ska åka med med RaudraÅsa också,den har jag inte sett mer än den biten hon gjorde på onsdagscluben igår. Också helt galet bra.

Dramatiker-Therese dyker upp överallt. I lördags var hon på premiären i Vivalla och festen sen. Idag var hon på trixterfest. Jag tror att det är ett tecken, universum vill att vi ska jobba ihop. Eller nåt.

Trixterfest med tema fransk 30-talsdekadens. Moulin rouge, typ. Moa och My (och Frida, Ingvar, Lars, Karin, Lisa, praktikanttjejen och några till) hade knåpat ihop värsta bra temakläderna.
En typisk trixterfest. I like!
Vi gick hem till Moa och åt popcorn sen, men somnade mest i sofforna. Promenad hem genom majorna och allt kändes bara bra och roligt hela tiden.
Allt det där om meningslöshet känns ljusår borta. Nu är allt galet roligt. Som dörren på moas bottenvåning där L Ax bor. Sjukt skoj.
Som gatlysena upp för berget mot masthugget. Så fina mitt i natten.
Som att komma hem till min lägenhet och min egen säng. Så nice.
Som att inte vilja sova för att livet är för stort och för mycket äventyr.

Imorgon är det fredag i Göteborg. Picknicklunch med Karin och lokalpyssel på teatern. Kanske föreställning på masthugget på kvällen. We'll see. It's all så himla bra just nu. Jag gillar att vara hemma igen.

just around the corner

Okej, ibland är Örebro schysst och ibland känner jag mig inte så ensam.
Jag sprang på Kalle när jag kom tillbaka till teatern efter schema-/ljuskvällen i Vivalla.
Fick skjuts hem och han och Claes och Niclas skulle dricka vin hos Kalle&Cecilia. Jag kokade makaroner till min vid det här laget ganska väl upptinade matlåda och gick ned och gjorde dem sällskap.
En helt galen kväll. Jag gömde mig bakom en stor, lilarosa kudde ibland när det blev lite för galet. Skönt att få prata skräp om allt som pågår på jobbet, med bra och engagerade människor. Lite för engagerade kanske ibland. När man ondgjort sig över ALLT i en produktion och på en teater, då är det ibland lite svårt att plocka ihop sig och gå tillbaks och vara mitt inne och driva just den produktionen vidare och tycka att den är världsbäst.
Det blir ju aldrig riktigt bra om man inte tycker att den ÄR världens bästa produktion. Det känns lite jobbigt att det inte känns som att våran produktion är det. Det skulle liksom behövas att man kände det för att det skulle gå bra nu.

Men vilken schysst avslutning på en dag som annars höll på att sluta med en playlist för vemodiga tillfällen. Inte för att nåt var ledsamt, utan för att det var kvällsmelankoli i allmänhet. Nu fick jag skratta så jag kiknade istället. Jag har det ganska bra. Jag har det nog faktiskt väldigt bra.

liksom du någonstans på jorden

Jag är alldeles för trött, men jag tror att det är vädret. Alla på jobbet går omkring och är sega och trötta.
Alla går omkring i fina 90%Paradis-luvtröjor också, det är fint. Jag gillar luvtröjor och det här är en bra sort. Så överallt, snygga människor i snygga tröjor. Det är en bra arbetsplats.

Göteborg i helgen. Var nice.
Att komma tillbaka in i min egen lägenhet - hell, bara att gå över gården - fick mig att inse hur viktigt och bra det är att ha ett hem. En punkt där man kan landa, koppla av, vara hemma.
Hemma hos mig är ett väldigt bra ställe, jag tycker mycket om det. Det var skönt att återse det och få bekräftat hur viktigt det är för mig.

Det var också rätt bra att upptäcka att det inte var nåt konstigt att vara tillbaka i min gamla lägenhet. Min andrahandshyresgäst flyttade ju inte ut förrän söndagen, så jag och Linnea sov på slottsskogsgatan fredag och lördag.
Jag trodde att det skulle kunna kännas märkligt, men det funkade helt utan problem. Det är världens finaste tapeter, var det enda jag tänkte på. Nån gång ska jag skaffa de där svartvita arbetsrumstapeterna till mig också.

Jag började med att ta en lång promenad genom hela göteborg, hem till Majorna.
Avenyn är som vanligt, vem orkar? Vasagatan. Det är med blandade känslor jag passerar sprängkullen där spöken från förflutna kurser gör sig påminda. Stegen ekar "resttenta, resttenta", tills jag kommer till låga trädgrenen vid KTB-parken, den man måste hoppa och slå handen i, så att det ser ut som att man slår i huvudet.
Haga med fina människor på kvällspromenad. Nedsläckta dramabokhandeln. Jag tror att den ären sån där Harry Potter-plats. Där mugglare bara ser ett tomt skyltfönster, men där det ligger nåt vitkigt trollkarlsaktigt.
Underbara Andra Långgatan. Massa bekanta ansikten.
Släckt på teatern. Jag pratade bort en lång bit av promenaden med fantastiska My. En sån där som det liksom inte spelar nån roll vad man pratar om, det blir bäst ändå. Bästa sortens vänner. Man bara hör ihop sådär, man kan ringa för att säga absolut ingenting och prata om absolut ingenting och det är bara så himla bra och meningsfullt.

Det var galet stjärnklart över Majorna och Slottsskogen och en av de finare kvällarna på länge. Jag satt på en sandlåda (en sån där blå) och åt upp min matsäck och kollade på fotbollsplanerna och skogen och hustaken. du vet precis vid den där nedförsbacken i svängen, när hela kungsladugård breder ut sig nedanför en och man ser ända bort till älvsborgsbron och förbi. Stadsljus och hav. Jag gillar majorna.

Linneas spårvagn kom ikapp mig precis vid Ekedal, nästan hemma. Vi satt på innergården, vid gungorna, och pratade festival och skrev arvika-sång och bara var. Det var kallt, men vi hade ingen nyckel, så vad gör man inte?
Det är mycket människor, mycket sommarplaner. Mycket längtande efter Arvika och allt och alla. Det är tomt utan dem. Det är så bra att man får ha människor som fattas en så mycket. Tänk vad tomt det skulle vara om man inte hade folk man kände sig tom utan.

Lördagen fortsatte i ett äta lunch på Zenit med Myrna. Nice.

Jag och Ebba åkte ut till Saltholmen och hörde hur tyst det är i skärgården, med bara havet och ljudet av steg mot träbrygga. Ett gistet båthus och godis i såna där påsar från när man var liten. De vita med färgglada bubblor på. Eller cirklar. Eller bubblor. det borde vara bubblor.
Livet är rätt perfekt, i lagom kall vårvintersol vid havet. Med Ebba och teaterplaner och prata om livet i allmänhet och Sweetest swing och Rebecca och hur mycket just den uppsättningen har betytt för oss allihop.

Linnea kom förbi på kvällen igen. Hon hade skickat sista versen av arvikasången tidigare och nu funderade vi på att skriva en ny, men var för trötta.

Söndag och återse min lägenhet. Flytta om lite grejer för att det ska få plats en inneboende.
Inse att jag måste göra en IKEA-tur på lördag förmiddag för att ha nånstans att sova. Eller äta mat.
Men det är världens finaste lägenhet.
Jag har två bra ställen att bo på, för jag börjar få ordning på mitt vindsrum också nu.

På jobbet händer inte så mycket, jag tror att det är lugnet före stormen. Vi väntar på att några riktigt stora problemlösningsförsök ska bära eller brista.
Vi kan inte göra så mycket mer än att planera för alla alternativ och backupplanerna står redo, så come what may.

how wonderful life is

Vilka dagar! Vilket liv!
Ensemble-öl. Oj, oj.
Kulturdebatt + efterdebatt på jac's. Så galet inspirerande.
Och idag en alldeles för soft dag på jobbet.
Jag tror inte att jag fick nåt annat än schemat gjort. Men gott så.

Jummerdöns- (jag vet inte varför jag börjat kalla den så)-ensemblen satt och fikade och där blev jag sittandes ett tag. So did rätt många andra ckså, så...

Pontus och jag pratade överlämning, men mest om bra practical jokes man kan göra på jobbet. Det kommer aldrig gå bra när vi ska dela kontor sen...

När allt var som meningslösast åkte jag och nilsson ut och letade glass. Och handlade Tv-spel.
Det första som hände var att jag sprang på Hanna. Som jag inte sett sen... sen jag flyttade, tror jag. Vi pratade i telefon när jag jobbade här första gången, alltså våren 2006. För länge sen.
Nu ska vi kanske fika. Jag hoppas så att hon inte har förändrats, åtminstone inte så hon slutat vara den Hanna jag kände då. Jag fick ingen uppfattning om det nu, för hon hade Maria med sig och vi kunde aldrig prata med varandra när hon var med, ens då, way back på den gamla tiden.

90%-tröjorna kom idag, så jag har gått runt i min hela dagen. Så himla fin!

Teknikerna hade avdelnings-kväll på piazzan när vi hade schemakväll. Vi snodde lite mat av dem, och efter ett par öl vågade de retas om tröjorna och om gud vet vad.
Jag gillar mitt jobb.
Vi hittade dem på O'learys sen när vi gick hem. Ölen hade väl tagit slut på teatern. :)
Det var tänt i ena logen (du kan nog gissa vilken) så de hade säkert letat igenom hela husets alla tänkbara öl-gömmor innan de drog.

Det blev en enkel schemakväll, vi var en person kort. Klara innan nio.
Skönt att komma hem, det har varit en låååång vecka ocg jag har inte hunnit, orkat göra nåt alls åt mitt rum. Inte ens koppla in tv-spelen. Då fattar du hur illa det är!

Men det händer mycket nu och jag har ingen tid att känna mig ensam. Snarare tvärt om.
Göteborg i helgen, massa folk.
Nästa vecka ska jag minsann ta det lugnt på kvällarna och hinna ta hand om mitt rum. Från kaos till nåt som känns som hemma, är nästa viktiga projekt.
Jag har inte ens hunnit packa för göteborg. Jag får resa med enkel packning helt enkelt. Har tandborsten i ryggsäcken redan, så... Almost good to go.
Ikväll orkar jag inte. Det är riktigt vidrigt tidigt imorgon, med promotionfrukost och samling strax efter sju. Jag lär vara en zombie, bara stappla upp och klättra upp för oskarsparken/stortorget och sen ramla ned tilll badhuset.
Jag orkar inte. Jag trodde vi jobbade teater för att slippa börja jobba före tio? Gnäääälll och gny.
Nu ska jag sova!

Och ute är det vår, på dagarna. Snön smälter, Annika och jag åt första glassen för året. Inte samtidigt, men samma sort visade det sig. Solen syns, man kan gå utan jacka. It's all good, it's all really jävla good.

Walking in a winter wonderland

Det är kanske världens finaste vinterväder ute.
Och var ännu mer galet snöigt igår när jag kom från tåget. Träd som nästan viker sig under snömassorna. Har man otur kliver man fel och hamnar i snö upp till stövelkanten. Inga fjällen-djup, men mycket för här. Såhär ska det se ut på julen - nu har ju alla tagit ned ljus och grejer som gör att vinterlandskap känns sådär idylliska.
Men visst, det är nice. Man blir inte lika blöt om fötterna av massa snö som man blir av regn, slask och töväder.

Märkliga dagar på jobbet. Hela veckan full av saker, allt verkar bokas till 15:00.
Jag är lite trött, men känner mig inte sjuk. Jag går lite maniskt runt och känner efter hela tiden, och ibland är jag lite varm och ibland känner jag mig lite kall, men jag tror att det är ventilationen snarare än att jag skulle blivit sjuk. Jag kommer nog fortsätta obsessa om risken att bli sjuk ett tag, men det går nog över när influensasäsongen är över.

Katten är knäpp och höll mig vaken både sent igår och tidigt idag. Jag förstår inte vad hon vill, hon har mat och vatten och allt hon kan behöva. Jag borde nog leka lite med henne.
Jag förstår inte hur hon är uppfostrad när hon glatt kliver omkring bland kastruller och sådant på spisen. Har hon aldrig bränt tassarna?

Jag ska försöka sova tidigt idag. Ska ut till Vivalla igen imorgon bitti. Tog lite sovmorgon idag och ska göra det igen på... torsdag. Låter som en plan.
Om jag orkar kanske jag ska ge mig ut på vinterpromenad igen. Mjo, känns bra.
Såna här dagar skulle man ha en hund!