Hagstugan-bliss

Jag vet inte om det är huset i sig eller de Nilssonska släktdragen i mig, men nyss blev jag uppringd och tillfrågad om fika/öl/hänga inne i Örebro och jag bara "njaa, jag har ju precis kommit hem och sådär... ska jag verkligen köra in till stan igen..?" och så blev jag kvar här på verandan, i kvällssolen över trädgården.

Och jag som klagat över att pappa har så svårt att överhuvudtaget lämna huset eller tomten. Well, imorgon ska jag iaf fika/prata skräp/gå längs svartån efter jobbet, men då kommer ju Nilsson hem och tar tillbaka huset istället. Bra det, vi kan ju inte lämna det ensamt för länge!