for surreal

den här känslan av att jag drömmer saker som är verkligare än den verklighet jag befinner mig i, det känns inte helt stabilt. Jag undrar vart man vänder sig för att få reda på om man håller på att liksom helt tappa verklighetsuppfattningen. Jag skulle inte bli superförvånad om allt plötsligt var Narnia, typ. Och det gör mig lite mer orolig än vad jag egentligen vill låtsas om.

nästan sista dagen

mhm. Lika grejt indeed. Auskultationen ansluter till episka sagan om "allt är så himla bra".

Fina malmö stadsteater. Jag har lärt mig hitta nästan överallt, sett tre fina föreställningar och varit med på en massa skoj. Vi har ätit kalkonköttbullar och indisk mat, fått kycklinggryta på Malmö Moské, sett fina skolbarn spela fin musikal om solsystemet, gjort en övertidsberäkning, kollat på miljoner sorters planeringar och ja, det är väl det. Softat runt. De har en rätt lugn vecka, laddar inför Teaterns dag imorgon. Som blir sista dagen på auskultationen. Jag undrar om jag kan hitta på ett sätt att få stanna kvar?
Jag trivs rätt bra. Lagom stor teater. Trevliga människor. Fint hus. Bra balkong för lunch i solen. En stad man kan cykla i.
och så var vi i verkstaden och hälsade på en specialeffektmakare.
Som visade en konstruktion av en piraya-katapult/kanon. så sjuuuuukt coolt.

Fina, fina, fina malmö stads.

Livet är rätt trevligt, jo.

win

Först planlös helg i gbg, utan måsten och med bra grejer. Och nu malmö där jag hamnar mitt i födelsedagsfest i finaste kollektivet Spillkråkan hos Pihel och Richard. Massa mat, massa nice.
Snart sovdags inför auskultationsdag 1 på Malmö Stadsteater. Jag hoppas det blir lika grejt som allt annat är just nu.

och den superlånga bloggfrånvaron kan förklaras med ett ord: Woyzeck.
Eller två då: övningsproduktion ett.


Man kan väl säga at det varit en del i skolan sista tiden. Men jag har saknat ett reflektionsforum. Kanske borde försöka skriva.

det dåliga samvetet

Ibland tänker jag att det värsta med att vara sjuk - alltså, såhär småsjuk att jag går omkring och känner mig snuvig, trött och febrig men inte döende - är det dåliga samvetet över att vara hemma. Jag har alltid haft sjukt mkt ångest över att sjukanmäla mig från skolan. Från jobb också, även om det konstigt nog varit enklare. Förutom på hotellet då vi var tvugna att hålla ett långt försvarstal och få veta hur mycket problem det ställde till om vi var hemma och sjuka någon gång.
Men jallafall. Sjukanmäla sig från skolan - sjuuuukt jobbigt. Jag har alltid hellre gått dit och suttit i ett hörn och sett döende ut. När jag var liten fick min mamma ha låååååånga övertalningskampanjer för att jag skulle gå med på att det var okej att stanna hemma, vill jag minnas det som.

Och nu igen. Jag har peppat mig en hel dag för att våga vara sjuk idag. Egentligen borde jag varit sjuk igår, men...
Jag är inte supersjuk. Jag har ont i halsen och är förkyld. Och gör således ett strategiskt val att vara hemma, vila och dricka te för att vara frisk imorgon istället för att slita på mig tills jag BLIR supersjuk och riskerar att paja min praktikvecka nästa vecka.
Jag försöker tänka att det är okej att göra så. att skolan är till för mig och det är viktigt att jag tar hand om mig. Men jag har ändå galet mycket dåligt samvete.
Lite hjälper det att det är flera som är borta. Lite hjälper det att det här är enda dagen jag alls varit hemma från skolan på hela året.
Nu ska jag dricka massor av te och se om halsontet ger sig.
Igår vaknade jag och mådde hur dåligt som helst. Drömde sjuka grejer och det kändes som att jag yrade i feber fast i sömnen. och i söndags när jag plötsligt hade tappat typ fem minuter som jag inte visste vad som hänt på. Då var jag sjuuukt orolig. Jag satt hemma hos Fanny och åt glass och hennes katt tjatade om mat. Så plötsligt hade den fått mat fast jag satt precis mellan matskåpet och matlådan. utan att jag märkt nåt. Som att hela den sekvensen raderats ur mitt huvud. Spontana minnesluckor på en helnykter söndageftermiddag känns inte helt stabilt. Händer det igen så.. ja, hur kollar man sånt? VAD är det man kollar?
Men idag alltså: hängig och förkyld. Hej C-vitamin, vitlök och gudvetvad man kan behöva för att snabbdöda en förkylning. Let's go. Eller: let's not go. Let's vila.

let them have cake

Alltså, jag måste erkänna att jag hade roligt.
När jag inte alls särskilt motvilligt slagit fast det - jag hade roligt, jag skrattade en himla massa och tyckte att en del saker var riktigt smart - så kan jag sen börja fundera över underhållning som fenomen och underhållning kontra kultur.
Jag kommer inte fundera på det här i flera dagar, jag har inte förändrats på något sätt. Men jag har haft roligt en stund. Underhållning.
Om jag inte förväntar mig nåt annat än det så är det om inte lysande så i alla fall helt ok. Bra.
Jag känner mig kulturpretto, men jag kan inte säga så mycket mer än fine, det var roligt.
Och snyggt pyro på slutet. Jag vill SÅ gå en kurs i pyroteknik.
Och kanske var det här nyttigt för mig. Något kravlöst roligt utan att jag behöver tänka eller anstränga mig.
Och det är schyyyyyysst att känna folk som fixar publikrepsbiljetter till fattiga studenter som annars aldrig satt sin fot på Berns. Jises, vilken helt annan publik de hade. Om jag nånsin ska dit igen måste jag nog köpa nya byxor. De kastade int ut mig den här gången, men nästa gång kommer jag kanske inte undan med att ha trasiga jeans. Borde, måste, ska handla nya byxor. Om det inte vore så tråååååkigt. Jag är kanske den sämsta konsumenten ever, jag tar tydligen inte alls mitt tillväxt-ansvar. :P

morgontrafiken

Åh, knas. Är det nån gång trafik gärna får funka så är det på morgonen. På en pigg eftermiddag eller kväll har jag inga problem med att gå en bit eller improvisera en annan resväg. Men på morgonen vill jag bara att det ska gå enkelt.

Idag stannade bussen först inte vid universitetet utan på bron ovanför, så vi fick klättra ned för en isbelagd trappa, en och en för det fanns inte fotfäste för mer än en fot per steg, precis intill räcket. Tjohej.

Och varför är alla rulltrappor alltid trasiga på universitetet? Fyra stycken och ingen funkar nånsin. Igår kväll var EN trasig, nu på morgonen är EN hel och går uppåt. Sure, det är lättare att gå nedför än uppför, men ändå.

Åh, gnällmorgon vad gäller resande.

Men awesome dag i skolan, tror jag. Jag börjar nu, med att koppla folk till den gemensamma googlekalendern. Snaaaart kommer de andra och då får vi börja jobba på riktigt. Vi har en bra plan, det känns som att det här kan bli både roligt, okomplicerat och bra. Let's go!