lördag 1 oktober 2011

Bellatrix i Orion

Vi gjorde fel den där kvällen för länge sen, när vi försökte kolla på stjärnor ute på Djurgården. Där syntes inget för alla ljus från stan. Härute, däremot, på Norra Djurgården, är det stjärnklart något alldeles väldigt. Fel djurgård då, alltså. Och helt uppenbart osant att det inte går att se stjärnhimlen i Stockholm.

För den som förstår referensen i rubriken (tex Linnea) vill jag understryka att det inte alls finns nån association mellan det stjärntittandet och mitt stjärntittande, varken nu eller då.Det var bara den första namngivna stjärnan jag kom att tänka på. Och var det inte förresten Vega i Lyran som var den speciella stjärnan?

Inatt är det stjärnklart och svansen av karlavagnen pekar rakt ned på mitt hus. Jag skulle vilja vara vaken och kolla på stjärnor och se om jag glömt alla stjärnbilder utom Orion och Karlavagnen, men imorgon är det kåruppstyrningsdag och då borde jag alltså sova nu. Jag ville bara säga det där om stjärnorna. Att det gör mig glad att de syns här. Bara för stjärnornas egen skull.

onsdag 21 september 2011

igen!

Nu ska jag försöka blogga igen. För jag tror det är bra för mig.

Jag mjukstartar med glada grejer. Popkulturvardagsglädje, men ändå glädje.

Victoria är tillbaka i HIMYM! Ingen aning om för hur länge, men hon är tillbaka. Teds mest awesome tjej hittills.
I min förkylda och generellt rätt missmodiga tillvaro är det ett klart glädjeämne. Nu ser jag fram emot måndag och episode 3.

Annars skriver jag och Hanna film i skolan och det verkar bli bra och vi har roligt när vi jobbar.

söndag 24 juli 2011

Jag lyssnar på Manic Street Preachers idag.

Alltså, det handlar ju om det högerextrema våldet mot vänsterrörelsen.
Kan vi inte bara erkänna det? Varför sitter Tove Lifvendahl i morgonsoffan och påstår att det lika gärna kunde varit vilken extrem som helst?
Fascismen och rasismen slår mot socialismen och.. vad kallade de det? kulturmarxismen? När jag var liten var det nazister som följde efter oss hem från demonstrationerna. De som ville oss illa då hade inga vapen, men nu är det annorlunda.
Nu måste du och jag och precis alla börja (eller fortsätta ännu mer) säga nej till den vardagsrasism som godkänner att man har främlingsfientliga åsikter. Annars kommer det här fortsätta. Närmare och närmare oss, tills...



The future teaches you to be alone
The present to be afraid and cold
So if I can shoot rabbits
Then I can shoot fascists

Bullets for your brain today
But we'll forget it all again
Monuments put from pen to paper
Turns me into a gutless wonder

And if you tolerate this
Then your children will be next
And if you tolerate this
Then your children will be next

Gravity keeps my head down
Or is it maybe shame
At being so young and being so vain

Holes in your head today
But I'm a pacifist
I've walked La Ramblas
But not with real intent

And if you tolerate this
Then your children will be next
And if you tolerate this
Then your children will be next
Will be next
Will be next
Will be next

lördag 4 juni 2011

småsaker som stör mig

Såhär: varje gång någon fyller år svämmar facebook över av grattishälsningar. Fint så, men måste folk göra fel?
Kom igen. Ett enkelt "grattis" kan en inte misslyckas med. Tänk om folk kunde hålla sig till det.
Men nej.
Överallt säger folk "ha den äran" till andra. Vad är det för uppmaning?
De försöker så klart säga "har den äran", som en kortform av "jag har den äran att gratulera".
Men i så fall heter det "har den äran". HAR. Jag har.
Att säga "ha den äran", vilken ära är det de försöker få folk att ha? Ger de bort äran att fylla år?
"du har den äran att fylla år idag", kan också funka.
Men "nu ska du vara så god att ha äran"?
"Här, ha äran!"

Gah, folk.
Kan vi inte säga att hädanefter skriver vi "HAR den äran" när vi grattar folk, okej?

torsdag 2 juni 2011

annat bra

Annars gläder jag mig åt helt andra saker, som att min monstera verkar få typ fem nya blad i veckan. Den kommer vara en djungel helt i sig själv när sommaren är slut, hoppas jag. När krångliga saker får mig att känna mig nere kollar jag på min monstera och blir lite gladare. Fina den. Också.

Det är krångligt nu.

och så finns det såna där fantastiska människor, som Sambands-Anders, som när jag ber dem om krångliga saker bara säger "jajamen, det fixar jag" och så löser de saker som gör världen så mycket lättare för mig.
Typ fixar ett scanningssystem till både P&L-baracken och Arvikabaracken. Och erbjuder sig att synka det mot funkdatabaser och skrivare av olika slag. Så att allt liksom bara löser sig.
Festivalmänniskorna säger jag bara. Festivalmänniskorna.

torsdag 19 maj 2011

konspirationsteori (om Bamse-övertrampet)

Angående Bamse och Migrationsverket.

Först: det är ju helt sjukt. Sådär får en inte använda Bamse, det är inte okej. Folk som skickas tillbaka möts inte av glad släkt på flygplatsen som om de varit på semester. Det är inte okej att lura barn det. De tror inte på det. De vet ju vad de flydde ifrån. Alltså tar man bort hela trovärdigheten från sig själv, varför ska de tro på nåt annat i tidningen om den så uppenbart ljuger om det? Och vad ska man tro om ett land som ljuger för en det första de gör? Tala om att sabba tilliten hos de som kommer hit. Så misslyckat på så många punkter.
Bästa lösningen vore ju att sluta skicka tillbaka folk helt och hållet. Folk flyr av en anledning. Punkt. Det är varken enkelt eller roligt att bryta upp en familj från sitt hem, så varför tror folk att de som kommer hit gjort det frivilligt och inte som en allra sista utväg?

Om detta har andra skrivit mer och klokare, så nog om det.

Nu funderar jag på banalare grejer, men kanske också på sitt sätt viktiga för jag börjar ana en tendens som oroar mig.
Osynliga krafter håller på att förändra samhället genom att ändra folks medvetande, språk och uppfattning långsamt. En smygförändring långt mer diskret än nedmonteringen av solidariteten genom försvagandet av fackföreningarna.
En sa jag funderat över är att det slutat pratas om folkrörelserna. Personers ideella engagemang är inte längre folkrörelser, utan civilsamhället. Har det varit så länge? Jag har aldrig hört ordet förut, inte förrän nyss. Att långsamt börja prata om civilsamhället istället är ett sätt att få oss att ta ett steg från folkhemmet, folkrörelsesamhället och andra saker som indikerar socialism eller folkstyrka. Civilsamhället sätter fokus på arbete/yrkessamhälle, låter kallt och disciplinärt. Känns som en Björklund-våg som isar genom folksjälen. Eller civilsjälen?
Det där oroar mig. Att någon genom språkförändring förändrar medvetandet på samhället. Det kan vara farligt. Måste värna solidariteten i språkbruket.

Och så tänker jag att det här med Bamse är ett sjukt smart maktgrepp. Folk gillar Bamse. Vänsterdebattörer vinner sympati på att lyfta fram Bamse-serier och Bamses skola där Bamse och hans vänner berättar att det är bra att betala skatt. kapitalismen i Krösus-gestalt får välförtjänta kängor gång på gång i återanvända serierutor. Bamse har varit vänsterns vän och gestalt, och det lär ha retat högern något enormt. För gemene person gillar Bamse och håller med. Ergo: poäng vänstern.
Så vad gör högern? De kapar Bamse, smyger in honom i ett sammanhang där han blir allas fiende. Omöjliggör Bamse som positiv figur. De lyckas få Bamse förknippad med åsikter som ALLA är emot. Åtminstone den mitten-massa som är solidariska och som förut nickat gillande åt vänsterns Bamse-exempel. Och score - nu har man tagit ifrån vänstern en av deras bästa poängplockare. För när vi nästa gång ser Bamse säga "att betala skatt är ett sätt att hjälpas åt" kommer en liten röst långt bak i huvudet säga "men tyckte han inte också att det var okej att utvisa sjuka familjer till krig?" och inte alls nicka igenkännande med sympatiska Bamses sympatiska och solidariska inställning till skatt och hjälpsamhet.
DET är lömskt.
Vad gör vi nu? Hur räddar vi Bamse som symbol för socialism och godhet?
Det här handlar väldigt lite om migrationsverket och mycket mer om en förändring av samhället som pågår i det fördolda. Någon har en agenda som de fanimig inte ska få driva igenom. vi måste rädda det samhälle där solidaritet var ett honnörsord och där folk såg varandra som medmänniskor och inte som kapital eller nätverk.