hjärta Göteborg!

Bästa, bästa, bästa staden.

Telefonsamtal:
-Hej, vad gör du?
- jag har ett reggae-jam i mitt vardagsrum, men vi ska snart gå ut och dricka öl. Följ med!

Majorna, Gbg. Me heartie.

failing Fortier

Okej, jag tar tillbaka det där. Fortier är emot mig igen. Inte fullkomligt hopplös den här gången, men helt meningslös som huvudlitteratur. Som komplement - absolut. Jag fick efter att ha läst en massa annat en hel del vettigt ur Theory/theatre när jag kollade på fenomenologin. Men nu, nje. Jag måste hitta en annan bok att hitta själva teorin i. Fortier ger ju bara en massa exempel på andra saker.
Doh. Hur många år har jag skjutit upp det här? Nu SKA jag bli klar!

skolarbetedags!

Jag tar tag i gamla skoluppgifter och upptäcker att jag glömt allt om hur man källhänvisar korrekt. Det som jag kunde göra i sömnen förr. Nu är det bara ett virrvarr. Förlagsort? Tryckort? Jises. Det blir till att kolla i mina gamla uppsatser sen, när jag är klar med själva läsa-skriva-läsamera-skrivaom-andet.
Det var motigt, men börjar bli skoj. Det tog väl femhundra år, men nu börjar jag till och med gilla Mark Fortier och theory/theatre. Jo, really. Det är närapå begripligt. Håll tummarna för att det fortsätter så!

nu också som spanarna-wannabe

Jag anar märkliga mönster i samhället.
Rättviseförmedlingens Lina Thomsgård i en intervju, Johanna Koljonen i sitt sommarprat, och live på Allsång på Skansen. Överallt Marie Bergman - ingen kommer undan politiken.

från att aldrig ha hört den till att den dyker upp överallt. Två gånger på två dagar, sen så fort jag försöker lyssna på radio igen. Värehär?
En hype? En medveten boostningsstrategi? Thomsgård och Koljonen är ju bland de coolaste just nu. Irenhär 2010feminismen som inte innebär fokus på feminismen i sig, utan coola supertjejer som bara gör asbra saker och tar självklar plats.
Hype eller inte. Bloggen goes spanare, och ser en trend.

tillbaka.

och vardagen känns så fullkomligt meningslös. Inte blir det bättre att hela Stadra är tomt. Inget händer, Dragan sitter utanför och röker och gör ingenting. I övrigt är det tomt.
Vad ska jag göra? en affischbotten. Hade jag kunnat göra hemma, så varför åkte jag hit tidigt i morse? För att det är mitt jobb.
För att det här är failing verkligheten som jag inte har ett dugg lust att vara i. Alltså, inte specifikt Stadra, men verkligheten och vardagen är tråkig och ensam jämfört med livet i baracken.
Jag saknar Linnea, jag saknar en himla massa nya och gamla människor. Jag saknar min radio och kanal 6. Jag saknar att det är slut på gaffatejp och att inte få tillbaka några verktyg. Jag saknar AnnaKarin och uppfinningen av spikband-kan-vara-en-kedja. Det har varit några riktigt stora fail, men övervägande sjukt mycket win-grejer.

Ibland är det skönt att komma bort - komma hem - och få perspektiv på livet och komma ihåg hur det känns att vara levande på riktigt.

som ett blomkort:

Om jag inte skulle vetat det, så ser Facebook till att påminna mig. Jag skulle vilja säga grattis, men det är nog i dagsläget en dålig idé. Men jag hoppas att födelsedagen är bra och att du har det bra i allmänhet också. Även om jag inte kan säga det eller du inte vill höra det.

when all the world's asleep

Det är bara jag vaken på Stadra. Jag kan inte sova. Jag har testat att gå ut och gå, jag har testat att sitta på verandan och känna mig vargtimmesvemodig.
Nya planen: sluta fundera och istället kolla litteraturlistor och förbereda pluggande.
Eller kanske Buffy. Vad som helst som får mig att sova åtminstone någon timme innan kopiatorreparatören kommer imorgon bitti.