ytterligare argument:

Det blir bara mer och mer uppenbart att jag måste köpa en Iphone.

http://itunes.apple.com/app/munchkin-level-counter/id321177230?mt=8

Eller hur?

a tiny setback.

Kanske är det så att efter att man mått sådär galet bra måste man balansera upp det. Jag vet inte varför idag blev en ledsen dag. Kanske för att allt gått så fort och varit så mycket ett tag nu att jag inte hunnit annat än gå upp i de bra sakerna. Ungefär som efter premiären. Att jag plötsligt hann känna efter och vara ledsen.

Jag snubblade över nåt som påminde mig om Lena och plötsligt satt jag och läste vad jag skrivit då. Det är fortfarande knappt mer än ett år sen. Jag kan inte förstå det. Jag kan fortfarande minnas precis allt från den kvällen när Marcus ringde och berättade.

Tur att jag är ensam på kontoret den här förmiddagen. Det kommer ta ett tag för mig att komma tillbaks till glad-och-effektiv-läget. Och jag har inte lust att prata med någon om det. Kanske, på msn, med nån som kände Lena. Men för nån annan är det ju helt omöjligt att förklara.

out of this world

Ibland funderar jag över mitt liv. Ibland undrar jag hur det kommer kännas när det här är länge sen. Det är mycket nu, precis som det brukar vara när våren är på väg. Projekt, människor, planer, möjligheter och äventyr. Jag försöker stanna upp och hinna känna hur bra det faktiskt är.

Ibland tänker jag på Jossan och tavlan jag fick av henne, med bild på henne, mig och Mia. Och den här texten, fast hela:

When we look back at it all
as I know we will
You and me, wide eyed
I wonder...
Will we really remember
how it feels to be this alive?


Jag kommer nog alltid att sakna dig, prinsessan.
Men det är en parentes.
Nu handlar det om livet nu, som är klättra i berg och äventyr och så storslaget att jag inte bryr mig om ifall jag har den bästa tiden framför mig eller inte (du vet, det där från 90%-föreställningen) för att just den här tiden är så himla bra och så mycket. Det känns rätt bra, på nåt sätt.

Sweetest, revisited

Här kollas det gammal Sweetest-dvd. Riktigt kasst ljud, men fortfarande en bra föreställning.
Och nu dags igen, fyra år senare. Kan bli bra. Om vi hinner.
Den är uttagen till festival i maj, helgen efter BiBu. och ingen hinner repa.
Ikväll pusslade vi ihop ett schema som KAN funka. Det vore så himla roligt, för det var och är en riktigt bra pjäs.

Vi får se vad det blir. Äventyr är det. Så himla bra!

lista:

Andra saker jag ska skriva nåt om sen, när jag orkar:

Teaterchefer-dokumentären på Tv nyss. Jag förstår inte. Vad hände med research?

Min gamla Atari, som är på lagning och där reparatören hittar teckningar från 1989 föreställande saker som "Axamo björnbad". Jises, vad vi var precis likadana då, Nilsson och jag. Uppenbarligen. För vi förstod direkt vad vi menat och varför. Axamo björnbad? Ja, så klart?

Imorgon: Ami-lördag. Jag förstår inte hur folk med o-skilda föräldrar klarar sig. Jag är och gör så olika saker med mina föräldrar att jag aldrig skulle kunna tillbringa en helg med dem båda samtidigt.
Kanske också nåt att fundera över sen?

Jag vill helst pyssla färdigt min skriva-maskin-grej, men grannarna misstycker nog. Det knattrar en del. Imorgon, alltså, det också!

oh, the internet.

Där finns de finaste sakerna.

Som en facebookfanpage "alla vi som inte sköt Olof Palme".
Med ett inlägg: "vem vare?" som såklaaaaart får den bästa kommentaren: "vad ska jag göra med min fuckin' stadsminister?!?"

och en massa andra skräpkommentarer, men skit i dem.

Oh, the internet. Så-himla-roligt.


Och till Ami, som inte förstår vad det kommer ifrån och mest kommer bli upprörd över det här: Jag lovar att jag ska förklara för dig typ imorgon.

Förklara, nån?

Ibland undrar jag hur världen hänger ihop. Om tid verkligen alltid kommer i rätt ordning.
Nyss kändes det som att nån lagt sekunderna i fel ordning.

Jag satt och skickade mail, ett klippa-klistra-jobb. Jag är lite trött, det ska erkännas. Kanske hoppade min hjärna bara över nåt?
I borttaget-mappen ser jag lite adresskontakter vi slängt. Undrar, ser ett namn och tycker att domänadressen är underlig, men det var ju inte borttaget från min adressbok så jag går tillbaka och fortsätter maila.
Öppnar ett nytt kontaktkort och ser just precis den adressen jag sett på det borttagna kortet. Tänker att det är dumt att spamma nån som uppenbarligen tagits bort från nån annan adressbok på teatern och går tillbaka för att dubbelkolla det slängda. Då är det inte där. Samma antal slängda kontakter, men inte den adressen jag läste.
Så himla skumt. Hur kan jag läsa en adress på ett ställe och sen direkt läsa den på nästa ställe?
Jag fattar ju att jag inte läst den på det första stället egentligen, men jag hade aldrig heller öppnat kontakten där den fanns förut. Alltså nån form av hjärn-hopp, men mikrosömn och dubbeluppfattning är ju en annan sak. Eller?
Det känns som att fel sekund kom först. Att jag borde sett mitt kontaktkort först och sen det borttagna, inte tvärtom.
Kan tiden gå baklänges ibland? Eller är det bara trötthetsfail av hjärnan? Förklara!