det är det här med tiden

och hinna allt man ska. Hinna skriva nåt om det är svårare.

Igår hade jag en sån där sova-länge-och-sen-softa-med-familjen-dag.

Idag har jag haft en luncha-på-länsteatern-dag. Hängt på marknad. Ätit lunch med Pontus. Lyssnat på Linus' nya bordshockeydikter. Pratat med Kerstin om DI, Bibu och annat. Vunnit över Kalle i bordshockey. 5-2. Jag säger det igen: Vunnit. Över Kalle. Fem-två. Så jävla stort!

Och plötsligt var det eftermiddagsfika och kanske dags att gå hem och ta tag i lite jobb.

I övrigt funderar jag sådär ett halvår efter alla andra på om Google tar över världen. Eller i allafall mitt liv. Nu planerar vi med hjälp av google calendar också. Jag skippar Chrome, men lär väl trilla dit också så småningom.

Imorgon är en stadra-dag, sen blir det göteborg igen.
Och samma saknad när jag lämnar länsteatern, om jag så bara är där för en lunch. Det är ett himla fint ställe att jobba på. Bäst att jag skyndar mig hem till Masthuggsteatern, så att jag inte glömmer att jag ju faktiskt trivs riktigt bra där också. Sist byggde vi ett staffli, det var skoj! Och det är våååår i göteborg säger de. Jag gissar att det betyder regn. :)

och tiden.

Diskussion om ankor fick mig att läsa bakåt.
Allt känns så länge sen.
Jag får ingen ordning på tiden. Jag läser om oktober i Malmö 2008 hos Richard och Maria, och jag trodde att det var första gången jag var där, men det måste ju varit maj 2008 som jag och Anna var på Bibu i Lund och bodde där?
Tiden går åt ett annat håll, helt uppenbart.
Folk är för långt bort. Sverige är för stort. Eller? Trots att jag och Linnea är i samma stad nu ses vi knappt alls. Det är så många jag borde - vill - åka och hälsa på. Kortedala, Uppsala...
Jag fick mail från ridsport-Katarina. Det var också länge sen, fast samtidigt inte. Tid är märkligt.
Jag borde sova. Och jag borde aldrig börja tänka efter midnatt.

check.

och nu har jag tagit mig samman och skrivit. Det blir ju riktigt bra om jag bara tar mig samman och gör det.
Så nu borde välbekanta ontimagen släppa. Kanske när jag gjort allt annat också.
Imorgon är en knasdag med dubbeljobb igen.

och nästa veckas planer:

Jag har lite för mkt att göra, så jag får liksom ingenting gjort.
Febern från i torsdags gjorde inte saker bättre. Först nu känner jag mig helt okej.
Har betat av lite, men alldeles för lite. Ska ta mig samman och göra pressutskick och utskick som folk kan maila sina bekanta inför helgens Vinterscen i Nora.

Dessutom har jag städat. Lite. Köket, åtmnstone. På sånt där överlagsvis som man gör när det är tentavecka eller ToDo-listorna är för långa. Dammtorkat bakom element, du vet. Min rygg är knas igen, så jag har inte orkat med typ torka underskåp och sånt. Får bli nästa städmani.
Jag undrar varför min rygg är paj fortfarande. Undrar vad jag ska göra för att den ska bli bättre. Träna? Inte träna?

Om förra veckan var knas blir nästa... well, likadan.
Måndag ska jag jobba, kanske gå på barnteaterakademigrej och sen laga matlådor för två veckor framöver.
Tisdag har vi dubbla föreställningar och så har jag möte med cinnober-Karin och på kvällen har jag lyckats få en biljett till teater UNOs utsålda KarlXII.
Onsdag ska jag kolla på EvaLenas Grodan och främlingen och sen är det buss till Örebro.
Torsdag är det Den Stora Provdagen på DI. 0900 på valhallavägen. Vi får se om det går tåg eller om jag och grönabilen (och pappan) får ta landsvägen dit.
fredag är det Norajobb, fast i Örebro på dagen och Nora på kvällen.
Lördag är också Norakväll och sen stannar jag i Närke ett par dagar, beroende på hur mkt som behöver göras på plats i Nora. Lunch med Pontus på gamla jobbet måndag eller tisdag. Undrar hur länge Sassa är på åland? När hon är borta måstejag vakta teatern. Eller telefonen.

Nu: Pressmaterial för Nora och en uppdatering av masthuggshemsidan.
Lite har jag lärt mig, så jag var hemma i lördags och botade den där stressrelaterade panikångestvarningen.
Andas, göra en lista över saker som ska göras, tänka igenom vilka krav som ställs på mig, prioritera, göra och bestämma att jag är nöjd med att hinna det jag hinner och att det blir bra. Så himla pretentiöst. men nödvändigt. Jag önskar att jag var lite mer... levande. Fast egentligen tycker jag att jag är det. Jag måste bara bli kvitt världsbilden att alla andra kan leva ett fulltecknat och spännande liv utan att nånsin vila eller äta...

If you say so, it's gotta be so

Jag har bytt vinterjackan mot vårjacka och mina fötter är glada att slippa vinterskor och istället få springa runt i gympaskor. Stövelstela fotleder kan äntligen liksom trampa ifrån utan att vara begränsade. Gatorna är snöfria, närapå överallt. Men inne på djurgårdskyrkogården ligger snön nära halvmeterhög fortfarande. Varför smälter den inte där inne? Det är ju inte i skugga. Det ser ut som en egen värld. Jag kollar genom gallret och det ser ut som en zoo-bur. Behold: nordisk snö. Göteborgsk snö. Bevarad som bevismaterial för att det då och då blir vinter även här.

Jag har inte hunnit, orkat varken laga mat eller städa på läääänge. Som tur är har jag haft matlådor att klara mig på. Men efter idag är de slut och ikväll kommer Linnea och Kristin och ska måla soffa, så jag måste städa och jag måste laga mat och mina strumpor är närapå slut (idag: en svart högerfot och en vit vänsterfot) och det fanns en tvättid ikväll och jag tänker att det får väl vara så då. Hinna leva, upprätthålla en vardag, umgås med folk och göra allt det där jag måste gör att jag får tvätta och laga mat samtidigt som Kristin och Linnea är där. Om jag bara är hemma när andra också är hemma hos mig får det ju bli så.
Måndag var strategiskt möte mot sexuella trakasserier inom scenkonsten, på Pustervik.
Tisdag var trixterlunch och kvällsföreställning + skolombudskväll på jobbet.
Onsdag är idag och då ska jag till JohanochSelma i kortedala innan K&L kommer till Majorna. Sjukt, eftersom både K&L bor i kortedala. Men soffan som ska målas är i majorna, så what to do liksom.
Torsdag är förhandsvisning av Orestien på folkteatern med Ebba. (och nypremiär på Hedda på GDT).
Fredagen är tom. Say what?
Lördagen borde jag vara i Nora, men jag vet inte om reskassan tillåter eller om jag orkar åka fram och tillbaka. Nästa vecka är nästan uteslutande resdagar, så jag kanske ska låta mig vara hemma lite också.

Om söndagen är varm och solig ska jag städa ordentligt då. Öppna upp fönster, spela den där musiken som hör ihop med kalla vårvindar genom en färdigvintrad lägenhet. Jag hittade Kristofer Åström på Josefins gamla blandband. Det är märkligt hur gamla blandband kan ta en tillbaka till precis hur allt var förut. All lovers hell och how can you live with yourself är närapå sönderspelade, men så himla fina. Jag har ju skivan nånstans, men har aldrig lyssnat på den längre än till spår två. Det liksom räckte så. Kanske ska jag den här våren lyssna igenom hela? Northern blues. Rätt coolt skivomslag.

gonna meet you on the rooftop

Envist stod den kvar, munkvagnen från hindersmässan.
Så jag köpte två, att ha att äta efter midnatt. Jag sparade dem i min väska tills jag kom hem från teatern.
Fina strösselmunkar. Jag vet att Tom hellre tagit en sockermunk, men han var ju inte där så han fick inte välja. Han var ju inte där heller när det blev midnatt och okej att äta munkar. Men jag åt min midnattsmunk och mindes Helsingborgsfestivalen och cykla och åka bergådalbana och varma nätter och frustrerande arbetsbrist och trötthet. Jag är lite ledsen att jag antagligen inte kommer kunna köra Helsingborg i sommar, det är för många dagar att ta ledigt från sommarteatern.

När våren och sommaren dröjer såhär hinner an liksom planera så mkt för allt som måste göras. Varma vårkvällar när man går hem tidigt på morgonen och klättrar på tak, flyttar på staket, fäster en flagga i ett träd. Sommarnätter då allt känns bråttom och stort, man måste skynda sig till äventyret fast på ett bra sätt.
Som känslan i "summer in the city".
Eldar. Hav. Hustak. Skogssjöar.
Så himla fyllt med liv.
Allt är ett äventyr. Jag ska aldrig önska mig någon annanstans.

och har vart förut

Jag sitter på en buss mot Örebro. Det är snö överallt omkring vägarna. Jag hade nästan glömt att det är riktig vinter i resten av landet. I Göteborg har nästan allt smält bort, utom gruset och den sista hopskrapade gråslasksmutssnön. Men här alltså. Är den. Vintern. Höga drivor och vallar. Vita fält, vita skogar. Tur att jag har med mig mina... nästan... vinterskor.

När jag väntade på bussen lyste solen på mig och värmde. Värmde! En känsla av att våren är på väg, att det inte dröjer länge förrän fåglarna sjunger i Slottis och det blommar i Allén. Och plötsligt kände jag mig som den där dagen i våras när jag balanserade på trottoarkanterna vid backaplan. Vad jag gjorde vid backaplan kan jag inte minnas, men jag hade Winnerbäcks "Stort liv" på hög volym i ipoden då som nu. Det är så det är:

solen går upp över kåk och gränd
våren är ung och oanvänd
sången ekar från himmelen sänd
det är ett stort liv

jag har sett hur du kämpar för att ta dig loss
hur rösten manar Stå upp och slåss
hur dumheten sprakar med tomtebloss
hur den fadda massan skriker kom med oss
det är ett tufft liv

min ungdom kommer aldrig igen
jag har så mycket förstånd att förlora än
så jag lovar dig inget min käraste vän
det är ett kort liv

jag förstod nog aldrig vad dom sa till mig
när jag satt i dom bänkarna man bildar sig
jag har gått dom vägar ingen visat mig
det är ett högt liv

jag reste iväg för att få nånting gjort
jag trodde sporren fanns på annan ort
men deras klockor gick lika fort
det är ett snabbt liv

jag satt i en bar långt västerut
där jag känner mig hemma och har vart förut
på tvn visade man ett lyckligt slut
och allt såg plötsligt lite bättre ut
det är ett gott liv

jag gick på en gata mot ett äventyr
jag kom till en plats där pengar styr
där spriten var billig men fyllan dyr
man fattar lätt varför mänskor flyr
det är ett hårt liv

jag satt på ett möte bland viktiga män
dom sa du har inte hittat din marknad än
men skriv på för oss så kan vi snacka sen
jag gick min väg och kom aldrig igen
det är ett fritt liv

jag tog mig upp på ett skyhögt berg
jag trodde livet skulle byta färg
men svindeln skälvde genom ben och märg
det är ett farligt liv

jag satt på en brygga långt hemifrån
månen lyste över silverstrån
Maria var naken och klev ner i ån
det är det jag har fått mina drömmar från
det är ett skönt liv

jag satsade allt på död mans hand
jag drömde om en suite på Grand
jag hamnade i en etta i andra hand
så jag satsade den med för jag fick blodad tand
det är ett djärvt liv

jag klättrade ner i en bottenlös brunn
du ska vara med om allt för att få mål i mun
djupet är vackert men gränsen tunn
det är ett svårt liv

men solen går upp över kåk och gränd
våren är ung och oanvänd
sången ekar från himmelen sänd
det är ett stort liv