Jobb, jobb och jobb

Veckan innan premiärveckan. Föreställningen ser lovande bra ut, folk är inte panikslagna utan lagom oroliga. Mycket är inte klart, men mer ÄR klart. Det kommer bli bra.
Nu: bort till Nya Teatern för prodmöte och ta hand om nån journalist som inte kunde vara med på pressvisningen. Ikväll kanske gå på öppet Cyrano-rep. Eller sova tidigt. Idag vaknade jag och mådde skräp. Det sovs för lite och oroas för mycket. Och äts för lite. Jag måste skärpa mig!

tids nog får man cykla

Jag tänker att man vid halv fyra kanske borde sova. Sova vore klart bättre än cykla. tids nog får man cykla, sägs det ju.

Jag tänker på Anna och hoppas så att hon ska börja må bra snart. Sen tänker jag på mig själv och att jag faktiskt mår riktigt bra. En helg som var precis som den var tänkt att vara. En sovfredag, en Lisalördag och en leksöndag. I morgon en ganska soft dag på jobbet. Sen en hektisk vecka innan premiärveckan. Så mycket som borde göras! Damn.
Jobbångesten kommer smygandes och vi får väl se om det går att smita till Gbg på lördag. Det ÄR ju planen, men inför premiärveckor har det hänt konstigare saker än att planer ändras.

Nåja. Tids nog får man cykla.
Man sover för lite. Man skriver för mycket.

Lisalördag #2, lövfällningstiden

I villaområdet strax utanför Karlstad är det bara jag och katten vakna. Sist ägnade jag morgonen åt att lära mig lösa rubiks kub. Nu vet jag inte riktigt, men antingen vaknar de snart eller så dyker det upp något att göra.
Det är ganska kasst väder, så kolla på djur i mariebergsskogen känns lite uteslutet. Det regnar inte än,men YR, denna flexibla och ombytliga vädertjänst säger att det ska regna vid 14-tiden. Igår sa den att det skulle regna mellan 06 och 08, men den har kanske ändrat sig. Eller så regnade det då också, men hann inte klart och tar ett eftermiddagspass också. Damnit.

hela vägen nyponbuskar.

Och fredagar bara är bättre och bättre. Fina Linnea vill berätta saker. Finaste, finaste Linnea.
Det är så synd att inte hon också kan följa med till Lisa. Men vi ses ju den 12:e!
Kanske går jag och leker lite och hälsar på några som rest långt istället för att leta rätt på Xenia för att gå ut och dricka öl. Sova mycket, sen till Lisa i Karlstad och världens bästa lördag. Mjooo. Vilken helg, redan innan den knappt börjat är jag så galet nöjd med den!

Och den här hösten. Vad jag gillar den! Regn och ljus och mys och fika och höstlöv.

bästa fredagarna!

Jag gillar fredagar. Jag vann en bordshockeymatch mot Pontus, fast Linus klagade på bådas vårat spel. Jag kanske börjar bli okej, men jag är dålig på att planera och se spelet. Jag kan skjuta och försvara, men inte göra genomtänkta saker. Men det går bra. 0-5 mot Linus, förra säsongen var det 0-13. Han vinner allt, mot alla. Vann mot Fritz, fast han var ju sjuk så det kanske inte räknas så mkt. Och vann mot Pontus nu. Ronny vägrade spela mot mig för det gick för bra för mig nu.

Annars: timewise-förmiddag. En rätt oengagerande genomgång av ett svårt, men nyttigt program. Bra att kunna, oavsett var jag ska jobba. Men jag får nog lära mig det själv, för den där kursen sa min ingenting alls.

Några samtal från och till arrangörer. Sen, när jag uppdaterat mina listor och letat rätt på lite nummer till Nya teatern funderade jag på vad jag egentligen skulle göra resten av dagen. Till slut gick jag in och kollade på clownrep. Och postade sen föreställningskontrakt. Spelade akustisk Alanis för mig själv när jag var ensam kvar i teaterhuset igen och cyklade hem och kände mig rätt bra.

Här hemma har jag städat mitt vindsrum, lyssnar på Lasse och funderar över att jag inte har särskilt många par hela byxor. Ett par. Var är de andra, de likadana fast ljusare?
Mat, sen kanske Xenia.
Imorgon: Lisa
Och nu ringer Linnea!

Ankor, jobb och tillförsikt.

Det där med att ankorna skulle vara ett tecken på hur tidigt man är uppe måste omvärderas. Jag cyklade över slussen till stallet imorse, och där längs Svartån sov det en massa ankor. Vissa var vakna, men en del sov så djupt att man fick gira mellan dem på cykelbanan.
Innan ens ankorna vaknat, va!
09:00. Sjusovarfåglar!

Annars, en jobbdag då jag nästan blev arg. Den är inte slut än,dagen. Vi får se vad som händer på genomdraget. Jag ska iväg och hämta mat och sen hem och hämta en jacka, för genom ett trollslag har det blivit kaaaallllt nu. För kallt för att cykla jacklös. För kallt för att ha fönstret öppet på kontoret. Varför har de fönstret öppet? Kallt!

Men annars är det nice. Allt känns rätt schysst ändå. Winnerbäck i huvudet, som sig bör.
Nu i september börjar en annan typ av vår.
Och på lördag ska jag åka till Lisa.

Jobbet, skoltankarna, vinden.

Jag bara jobbar och jobbar. Och är vaken på nätterna och lyssnar på radiodokumentär eller kollar på film. Och jobbar.

Jag trodde att jag skulle skolka från marknadsmöte imorse, jag var lite sur för att ingen sagt åt mig förrän biljettkassan-Anna nämnde det precis när hon skulle gå hem. Men när jag försökte hinta till Pontus att jag inte fått nån info om vad det var för möte sa han bara att "det är nog bra om du är här" och då kunde jag inte låta bli att gå (eller småspringa) till jobbet. Det där med arbetsmoral är jobbigt.

Men nyttigt, för sen dess har allt bara fortsatt, med saker som dykt upp, saker som jag inte planerat men som behövt lösas. Morgonens att-göra-lista betades av på en kvart vid tiotiden, efter att det stått helt stilla en stund när INGEN svarade i telefon. Plötsligt fick jag tag på alla jag sökte plus några till och plötsligt hade jag fått så sjukt mycket gjort. Bokat föreställningar, flyttat föreställningar, fixat premiärfix, fixat ÖSK-saker...
Cyklat med Nora teaterförenings San Siro-affischer till Martin Mutter där bästa Åsa tar dem med sig när hon åker hem. Hej porto-sparande!
Kollat in på Stallet och fått veta att digibeta-maskinen vi lånade från TV både blev hämtad, funkade och blev lämnad igen. Score.
Pratat med folk i huset, kollat läget, hur folk mår. Inte en oviktig uppgift i sammanhanget.
Ibland känner jag mig splittrad och som att jag gör fel saker, jag undrar hur andra jobbar?
Det går ganska bra, men är det för att jag gör rätt eller för att teatermaskinen liksom sköter sig själv oavsett vad man gör? Det är DET jag ska ha DI till, om jag kommer in. Att få liksom en grund att stå på, en fördjupning och en chans att liksom testa att allt det man tror funkar faktiskt funkar. (fast det är väl i praktiken som man märker om det funkar, inte i skolan?)
Men det vore skönt med, som de ju också säger, de som går där nu, en chans att få prova, testa och ifrågasätta. Teoretisera och analysera VAD man gör och HUR utan verklighetens tidspress. I en produktion hinner man aldrig reflektera, utan man måste köra på det bästa man kan, och inte fundera på om det SKULLE gå att göra på annat sätt. Man har inte tid att inte veta säkert.

Nu ska jag hem och se hur det går för Marcus med hans städning. Han fick ju sitt rum idag, men det italienska fotbollslaget som haft det som nån form av dusch- och köksinrättning eller vandrarhem hade inte städat alls, så det är vad han pysslar med nu. Vi kanske ska ta oss an köket och badrummet nu när det inte är ockuperat av de som bodde där förut. De verkligen nästan bodde i köket och badrummet. De var typ åtta personer och det var utan överdrift alltid nån som duschade och alltid nån som lagade mat. Det var ju bara augusti, men augusti utan kök och badrum är en låååååång månad. Bättre att bo med Marcus. Han är bara en. och dessutom trevlig. Ett uppköp, helt klart.