someday soon all the crowds will part

Just som jag skulle gå hem från teatern, funderandes på om jag skulle städa klart köket på vinden eller plocka äpplen så kom Tamina från maskavdelningen och frågade om jag inte skulle med dem ut. Klart att jag ska! Äntligen händer det nåt i Örebro!
Så nu, duscha. Och sen tillbaka till teatern och äta upp min kvarglömda kvälls-matlåda, innan jag drar hem till T. Jag känner henne inte så bra och vem vet vad det är för nåt de hittat som vi ska på, men det slår Grummesåpakväll änytime! Och det är kvällarna man inte har några förväntningar på som blir de bästa. Vänta här nu, blev inte det just en paradox? Jinx back!

snälla universum:

Och så har jag lite jobbångest. Det är lång tid kvar tills jag slutar här, men en höst går fort och efter jul vet jag inte vad jag ska göra. Jag vill riktigt, riktigt plågsamt gärna vara kvar här. Örebro är en tråkig stad, men gnnnf, vad jag älskar mitt jobb. Jag skulle kunna BO på jobbet. Jag vill inte tänka på att jag inte ska jobba här mer sen. Om jag tyckte att det var tungt att sluta förra gången jag var här, hur kommer det inte bli nu? Då hade jag varit här i ungefär tre månader. Nu har jag varit här sen november. Det känns som ett helt liv har gått sen jag började här. I november var verkligen ALLT annorlunda. Jag måste hitta på ett sätt att kunna vara kvar här. Eller en bra annan plan för vad jag ska göra våren 2010. Hösten finns ju en plan för och en backup-plan. Men våren kan bli lång och orolig. Oplanerad. Oplacerad.
Jag trivs så galet bra här. jag vill stanna, ju!

Om jag är tydlig mot universum nu då, och specificerar exakt vad jag vill? Funkar det då?
Universum, jag skulle så gärna vilja jobba kvar på länsteatern även efter nyår. Så panikartat, galet, väldigt gärna. Pliiiiis?

vad ska man göra med tiden?

Jag har inget att göra. Uttråkad är nog bland det värsta jag vet. Jag funderar på att cykla långt. Jag funderar på att gå ut och bara se om livet liksom händer om jag ger mig ut och letar efter det.
Jag har cyklat mycket idag. Fram och tillbaka över stan. Lämnat biljetter till ÖSK, mätt en spellokal på universitetet, kollat på en scenografi på stallet. Spelat bordshockey. Det var länge sen.
Men nu?
What to do?

nu landar folk och allting återgår

De godaste äpplena i världen är de man plockar och äter sittande på en gren högt upp i ett gammalt äppelträd.
Jag cyklade hem förbi mina och majas äppelträd ikväll. Där växer också de största och senaste vildhallonen i stan. Jag gillar offentliga fruktträd. Allmänna fruktträd. Såna man kan klättra i och äta av utan att oroa sig för trädgårdens ägare.
En del plockar rent kommunala träd och buskar för att man kan. Jag gillar inställningen att det liksom är som en kollektiv fruktskål. Man tar en frukt när man går förbi. Blir lite glad. Men det är inte där man samlar vinterns bär- och fruktskörd.
Fem äpplen till en paj. en näve körsbär till kvällen. Ett bra äventyr i sensommarnatten. Det är DET man har kommunala träd och buskar till.
Jag saknar ibland någon att klättra i träd med. Äpplen smakar nog ännu bättre när nån annan delar ens träd, eller är i trädet bredvid. De flesta äventyr blir bättre när man inte är ensam.
Men jag är ändå riktigt nöjd med att jag inte saknade nån när jag satt i mitt äppelträd. Okej, jag kanske gärna hade nån att dela äventyr med. Men hellre hitta på äventyr ensam än ha nån som hindrar en från att göra knasigheter eller som man måste lämna kvar eller kämpa för att få att följa med på de bästa äventyren.

Jag blir alltid som sommarvemodig av sluss-området i örebro. Wadköping, stadsparken, svartån, slussvaktarbostaden, smågator på öster. Det är mycket saker, känslor, liv däromkring att minnas.
Det börjar bli höst på min planet, men det är Farväl Jupiter jag går omkring och sjunger för mig själv i korridorerna. Jag tror inte att det finns nån dold mening i det. Men vad vet jag?

but what good does it do?

Att vara på jobbet kl 07 var väl kanske ingen hit. Inte för att det egentligen var mer plågsamt att gå upp kvart över sex än halv nio, men för att jag liksom inte funkar så tidigt på morgonen.
Försökte vakna med hjälp av bra musik, men satt mest och stirrade dumt in i min skärm, försökte förstå vad det stod på att-göra-listorna jag gjort iordning igår (för på kvällen är jag galet effektiv och genomtänkt) men befann mig i nån form av omvänt cdi-läge och började ifrågasätta min egen läskunnighet för jag fick liksom inte in i huvudet vad det var jag skulle göra. Jag gick till kopiatorn och kom på att jag ju inte skrivit ut nåt. Gick tillbaka igen. Stirrade dumt på min lista igen. Försökte väcka mig själv med gamla hits från tidigt 90:tal på youtube.

Pontus ringde 07:00 för att se om jag var på plats. Han var det inte.
Han kom en stund senare och sa att havrekakorna var slut på Hälls, så jag fick en hallongrotta istället. Funkade det med. Kaka som kaka, nästan.

När jag så småningom vaknat till liv var det dags att vara effektiv med ÖSK-vd på besök. Där, lagom vid nio, var jag i arbetsfas igen och vi fick gjort precis allt vi behlvde få gjort. Sen fortsatte dagen i det röriga men kreativa kaos som varit standard de senaste veckorna. Jag har inte hunnit särskilt mycket mer än jobba, jobba, jobba och sova lite där emellan.
Men roligt är det. Jag jobbar gärna hur mycket som helst.

Hemma har jag städat vind, eller delar av. Jag orkar inte ge mig på varken badrum eller kök så länge det där som mest liknar ett halvt fotbollslag bor kvar i ett av de andra rummen. De är ju ALLTID där och all städning skulle bli ogjord lika snabbt igen. Men torkat lister, dammsugit golv (och tak) och liksom storstädat hall och korridor och sånt har jag gjort iaf. Min effektiva söndagsförmiddag.
Och plockat svamp med Ami, en mycket lyckad lördagförmiddag i Kilsbergen.
Men i övrigt är det jobb. Jag är oroväckande nöjd med det. Det kan inte vara alldeles bra att tycka att ens jobb är det roligaste i världen. Borde man inte vilja ha ett liv utanför jobbet också? Men jag har kanske att brås på, i den frågan.

Nu ska jag iallafall ta mig hemåt. Och ta tag i höstens "kolla på massa film"-projekt. Eller sova tidigt. Undrar om jag får en kaka till om jag är här vid sju imorgon igen?

Like the first morning...

Jag är på jobbet. Nu! Varför?
Såhär:

Igår, 17:10
Hanne: damn, vi glömde förbereda ÖSK-mötet innan Annica gick hem. När ska vi hinna det innan 09 imorgon?
Pontus: Ja, för mig är det lugnt. Jag börjar ju tidigt....
Hanne: mm, men jag brukar börja sådär fem i nio...
(lång paus)
Hanne: jag kanske också borde vara här vid sju...
Pontus: I dare you! Det fixar du aldrig.
Hanne: vad får jag om jag är här?
Pontus: Vad du vill. Du kan få en kaka!
Hanne: havrekaka?

... och så var det kört. Registret för nyckelbrickegrejen kan berätta att jag var här 06:54.
Vad gör man inte för en bra kaka, liksom?

a tiny setback, a small dilemma...

Lisa har rätt. Jag måste bli tydligare. The universe ger mig allt jag önskar mig, men jag är bara för otydlig med detaljerna. Jag behövde en lägenhet och ett bra teaterjobb. Jag fick majornapalatset och världens bästa jobb på länsteatern. Jag glömde att önska mig att det var i samma stad. Nu får jag pendla lååångt.
Och så nurå. Det var inte såhär jag menade, även om universum mkt riktigt levererat precis vad jag sa då. Jag var bara för otydlig.