innan ens ankorna har vaknat

Jag vaknade vid fyra av att Jonathan och Jenny skulle åka. Jag tänkte först gå och lägga mig i sängen - jag har sovit (försökt sova) på min soffa medan de varit här och det har gått sådäääär - men när det värsta gått över (jag mår galet illa om jag vaknar för tidigt) började jag känna mig nästan pigg och tänkte at jag lika gärna kan utnyttja att jag är vaken och slippa vakna en gång extra. Så nu tar jag 0600-tåget istället och är i örebro redan vid nio. Känns som att chanserna för at få sova på det tåget är bättre än på 08-tåget som är framme elva. Förmiddag för de flesta som går på och därför antagligen inte särskilt mörkt eller tyst vid den tiden. Så nu, mot stationen, innan ens ankorna vaknat.

förr'n skymmningen blir blå

Sommaren ter sig som vackrast i augusti, tror jag. När mörkret är sammetssvart och kompakt, luften lika varm som huden och allt har lugnat ned sig.

En promenad hem genom majorna. Med skorna i handen och månen lysande genom den enda sprickan i det mörka molntäcket, över masthuggskyrkan och hustaken. Jag borde haft kameran med mig. J&J hade gått i förväg hem. Ebba tagit vagnen, Anna cyklat mot kungsten och my gått åt andra hållet vid Stigberget. Ibland är det riktigt skönt att bara gå hem alldeles ensam och hinna titta på månen och tänka och känna att det är sådär vackert ute att det nästan gör ont.

Ikväll har vi gjort Liseberg. Jag tror att vi hann med allt som borde hinnas med. Ebba, Jonathan+Jenny. Mycket nice. Men vad trött man är efter ett par timmars åkande. En märklig känsla att vara på Liseberg utan att jobba, utan jobbiljetter. Att för första gången köpa ett åkband. Bar emot lite, men var helt klart värt det. Kanske inte flera gånger per sommar, men bergochdalbana är ju alltid bergochdalbana, liksom.

Nu: sova. Imorgon: museum, kanske havet samt pingvinmatning. När det är långväga besök kommer jag ut på så mycket mer saker. Men jag har packat upp en flyttlåda som stått och skräpat, så lite lägenhetsfix har det blivit gjort!

siktar västerut

Näe, nu ger jag upp. Jag har inte fått ett enda mail idag, ingen är varken på jobbet eller hemma när man ringer. Om ingen svarar varken på mail eller i telefon får jag liksom ingenting gjort. Jag har sorterat ritningar i bokstavsordning efter ort, kollat upp telefonnummer (men ingen svarar) och bearbetat min höjdskräck genom att vara uppe på tågvind och klättra. Nu återstår inget mer än att åka till Göteborg. Alla biljetter är slut, men det ska väl ordna sig ändå. Jag känner inte riktigt för att ge mig ut och åka - det har varit tillräckligt mycket resande den här sommaren - men i Gbg väntar Jonathan och hans tjej på att få nånstans att bo + att vi ska gå på Liseberg imorgon. Och det är saker som ska skrivas under på GDT och allt sånt där. Sen vet jag ju inte när jag kan komma dit nästa gång heller, så det är väl bra att passa på.

fast först, hem till Ami och fika. 19:10 går tåget!

Raudra!

Föreställning i Nora. Åsa från Aktör spelade sin Raudra-Åsa på bryggeriet. Jag har ju hört om den nästan jämt, eftersom My är tekniker på den, och jag har sett delar av den på en onsdagsclub. Men nu alltså en chans att se hela. På en annars tråkig onsdagkväll. Klart vi åkte till Nora!

En schysst monolog om ilska. Åsa som har världens coolaste spelstil, med en fysisk uttrycksform som liksom är olik allt annat. Varje liten rörelse, om så bara en ryckning i ett öga, är vältimad och betydelsebärande. Nånstans mellan dans och performanceteater - och det är egentligen så långt från vad jag vanligtvis gillar - gör hon en egen sorts föreställning som är riktigt stark och bra. Min mor var helt tagen. Jag fick sitta på golvet och hamnade lite under energiflödet. Allt handlar så mycket om energi, ögon, att ett spel blir så intagande när det görs med hela kroppen, fullt ut. Det är en föreställning så svår att beskriva. Och så galet värd att se. Jag får lust att hoppa in och jobba och hjälpa till att sälja den, så den kommer ut till minst alla i hela världen. Men det r kanske inte en populär idé att börja dela ut säljblad till nån annans föreställningar på länsteaterns arrangörsträffar och -nätverk... :)

Men om du skulle se en affisch nånstans som säger Raudra-Åsa, eller om du hör talas om att den ska spela i närheten av dig så gör du bäst i att inte missa den. Okej?

Fikarast på jobbet

Nu är det sådär tomt på jobbet igen. Men inte för att ingen jobbar, utan snarare för att ALLA jobbar. Vi (jag) har råkat dubbelboka vår filmtid så den krockar med Cyrano-kollet, så alla andra är uppe i mötesrummet, Isabelle skriver programtext och Marie och den inlånade italienska mannen som ska spela sportreporter sitter på balkongen och väntar på att filmkillen ska komma så vi kan dra till SVT.

När vi kommer hem till teatern igen är det Herr Muffin-fix, fotbollsbilder-jakt och en massa mer saker som bara staplats på hög under de här två stressdagarna. Dinosaurieanimatören måste ringas. Inte jag som ska göra, men ändå. Spelplan ses över, arrangörer ringas. Locket ska läggas på brunnen, ja du hör. Inte har jag tid att sitta här. Off to inspelning!

mycket att göra

Det blev verkligen en rivstart på jobbet. Både igår och idag har vi haft så mkt att göra att vi knappt hunnit andas. Jag orkar inte ens skriva. Körsbärsträd på vägen hem efter matlagningsdag i hagstugan.
Imorgon mera jobb. Det är bra.

riktiga rosor är bleka...

Nyss:
Helsingborg, hemresa, korta hemmadagar, på jobbet och vända, Karlskoga, 60-årskalas.

Och nu är jag tillbaka på mitt vindsrum. Imorgon är det kollationering och en riktigt intensiv period börjar på jobbet.

Det kändes som att festivalsommaren tog slut efter helsingborg. Antagligen var det för att jag hann ställa in siktet lite på teatern igen. Jag gick större delen av PIP och längtade till jobbhösten. Kanske för att det var en fail-festival på många sätt. Kanske för att jag verkligen, verkligen tycker om mitt jobb och ser fram emot hösten så grymt mycket. Jag förväntar mig inte en lugn stund. Det kommer bli grejt!

Jag hade inte ägnat jobbet eller teater en tanke under festivalerna, eller inte mycket iallafall, men sen jag gjorde två korta dagar där i förra veckan så är jag helt och hållet mentalt tillbaka. Jag vill bara jobba nu. Det känns riktigt bra. Borta är all festival-nostalgi och sakna folk. Nu är jag redan i "det är trevligt att prata med folk på msn, och vad roligt vi hade i somras, vi lär ju styra upp så vi ses snart igen", men utan att det gör sådär panikont i hjärtat när man tänker på att alla är rätt långt bort. Jobb-sensommaren kommer bli grym, jobbhösten kommer vara ett stort äventyr och den totala succén vi kallar 2009 kommer fortsätta vara så jävla bra.

Men lite nervöst är det. Kollationering och Allvar imorgon. Allvar with a capital ALL eller vad man nu gör för försvengelskat uttryck av det.

Nu: kolla på film! det är höstens nya grej, tror jag. Kolla ikapp hela filmutbudet och filmvärlden som jag missat eftersom jag typ aldrig kollat på film på flera år och alltis känner mig fånig när folk frågat om man sett en viss film. Fix-dags!