Mitt i natten är allt mycket mer svart eller vitt. Det finns inga nyanser. Det finns inte heller nån känsla för proportioner. Bara för stort.För svårt

Det är för svårt. Livet är för svårt.
Alla de här sakerna. Alla anpassningar, alla rädslor att förlora saker, personer, meningar, sammanhang.
Känslan av att jag inte riktigt fungerar som jag är, men att anpassningen är för svår. Är det meningen att det alls ska vara i så fall? Vad ska man ge upp och vad ska man hålla kvar.

Jag tänker tillbaka på ridsporten ibland. Jag skrev just världens längsta text om de första åren med ridsportförbundet jämfört med de senare.

Men det känns som för mycket ord. Pontus sa att om det inte är enkelt så är det fel. Undrar om det gäller allt.
Jag vet varken ut eller in. Det handlar inte om ETT sammanhang eller en situation. Något blir symbol för allt annat. Nåt drar upp till ytan ett större, mer obegripligt...

Jag är för trött, för trasig. För trött på att inte spela någon roll. För trött på sammanhang där jag känner mig fel. För trött på att inte veta var jag har människor. För trött på folk som kan umgås och prata med en ena dagen och sen knappt hälsa andra dagen. För trött på att alltid vara den som verkar bry sig mest. För trött på att alltid vara rädd att förlora folk. sammanhang.

Vi fick lära oss att människor är beredda att göra avkall på stora delar av sig själv för att passa in i det (man tror att) gruppen förväntar sig av en.
Ibland kommer man till en punkt då man måste överväga hur mycket av sig själv man är beredd att offra, låta bli, glömma bort, kompromissa bort.

Jag vet att jag förlorar de här människorna för alltid om jag förlorar sammanhanget de tillhör.
Hur mycket av mig själv förlorar jag på att ha kvar det?

på låtsas och på riktigt

Efter en vecka med 1400 personer runt en hela tiden känns det extra ensamt när jag är hemma. Min inneboende är här, visst. Men det är mer den där existentiella ensamheten.

Ytligheten och att umgås med folk som egentligen inte umgås utan bara syns tillsammans med folk. Man hälsar, man presenterar, nätverkar. Nån som gick scenskolan med nån som jobbat med nån som känner nån som. Man är sig själv närmast, säger Anders när han försvinner från stadsteaterefterfesten. Man pratar med nån, man vänder sig om, man pratar med nån annan. Man hälsar, glömmer.

Det är inte där man hittar de som bryr sig om en på riktigt.
Jag hoppas att några av dem är på riktigt.
I en bransch så full av på låtsas kommer jag inte orka om det inte är på riktigt också. Någon, några.

Ska jag säga? Borde jag umgåtts mer med Anna? Kände hon sig ensam? Man är sig själv närmast, säger Anders. Jag umgicks med mitt jobb, för att det är där jag är och jobbar och på nåt sätt måste försöka ha en bit på riktigt. Men jag faller tillbaka till teatercentrum och folk från göteborg och känner att det inte är på låtsas. Man kan mötas på riktigt, man kan umgås utan att det är för att synas i varandras sällskap.

Jag känner ofta att det är att komma hem när jag kommer tillbaka till GDT. Att jag på jobbet i örebro måste slåss lite för att vara en del. Jag är bara där på låtsas, tillfälligt. På GDT kan jag vila ut, landa i att vara mig själv bland kollegor som också är mina vänner.

Jag känner att jag tappar det lite när jag är borta så mycket. Det hade känts mindre tungt om Örebro på riktigt var ett alternativ. Om det vore på riktigt. Om det vore ett liv och inte bara ett jobb.

Jag tänker på sommaren, som innehåller folk som är på riktigt. Som jag hela tiden är rädd att bli av med. De är en del av en värld som hela tiden kan tas ifrån mig. Man borde inte bygga något på det.

Man är sig själv närmast, sa Anders och jag funderar på den där existentiella ensamheten igen. Jobb och uppdrag och gemenskaper kan tas ifrån en och människorna som ingår i den försvinna ur ens liv, oavsett hur på riktigt de varit eller är.
Vad kan man landa i? Var kan man andas ut?
Vad kan man bygga på utan att riskera att förlora allt om man förlorar något?

of living every day

Jag är helt galet trött.
Men också riktigt, riktigt nöjd med teaterbiennalen 2009.
Många sena kvällar, många tidiga morgnar. Mycket teaterföreställningar. Mycket teaterseminarium. Mycket teatermänniskor. Mycket teaterdiskussioner. Mycket teaterfest.

Vilket är tur, för nu är teatersäsongen över och skulle jag vilja se en föreställning nu så skulle jag vara hänvisad till sommarspel och farser. I huvudsak.
Och det intresserar mig inte så mycket. Eller alls.

Så tur då att jag sett typ tio föreställningar på fyra dagar.
Ikväll ska jag sova tidigt. Tidigare.

Mitt jobb, en vanlig dag

http://www.youtube.com/watch?v=4qhhwUrwYXs

Jobbar man på teater får man vänja sig vid att det händer konstiga saker om man lämnar skådespelare obevakade för länge. Såhär är det på mitt jobb med jämna mellanrum.

Bra att kolla på när jag glömt hur mycket jag gillar min örebro-teater.

Biennaldag Ett

Hemkommen från Backa. Alldeles skakig. Dels bra föreställning. Dels låååång föreställning. Dels lite för lite mat. Mat-felet ska åtgärdas till imorgon. Äta ordentligt, inte bli sjuk.

Anna och jag började med att åka buss till Borås. Det var samma buss som nästan ALLA göteborgs teaterfolk åkte med, för den kom fram så lägligt i tid till teatercentrummötet. Som var intressant, men lite meningslöst. Vi funderade på att dra igång en diskussion om förslaget om ny prissättningsrekommendation, men det skulle leda till en lång debatt om ideologi och grundinställningen till TCs uppgifter, och vi och många fler hade tid att passa för Backa-bussen, så det kändes inte värt det. Dessutom verkade de hyfsat välinsatta i det de hade gjort, så... nä.
Och vårat enda ordentliga argument - det här är inte en prissättningsrekommendation, det är et budgetunderlag - la de ju själva fram och sa att det var medvetet så, så vad skulle man säga om det?

Sen buss till Backa. Vi träffade Ulrica där. Coolaste Ulrica som kommer vara världens bästa regissör en dag, i större krets än alternativa göteborgsscener. Lägg det på minnet - Ulrica Almgård. Bara som ett tips, för den som vill se bra grejer.
Vi pratade gamla klasskompisar från Dramatiken medan vi åkte hem, lite irrvägar, mot majorna. Och om hennes Simon som de använt som exempel på min scensäkerhetskurs i helgen. (för att påpeka att det är bra att hålla ett öga på scenen ibland också, så man inte råkar köra ut bandets sångare ur diket om han hoppat ned där)
Imorgon kanske vi samåker till backa igen, för Dumstrut + att döda ett tivoli.
Sen flyttar jag till Borås och är datorlös för resten av veckan. It's all biennal ett tag nu. Grejt!

Mest som en minneslapp

Saker jag tänker att jag ska försöka komma ihåg att skriva ned vad jag tänkt om, fast efter biennalen:

Framsteg och utveckling på jobbet.
Scensäkerhetskurshelg i karlstad.
The neverending lägenhetsrenoveringsprojekt.
Pjäsöversättningsbråk.
Missmod och framtidsplaner, karriärwise
Missmod och framtidsplaner, livs-wise.
Gamla hästböcker och omläsning av barndomsböcker i allmänhet.
Skildringen av vänskap och umgängeskretsar i (huvudsakligen) amerikanska tv-serier.
123Schtunks Onkel Vanja
En uppdatering av vad jag läst på senare tiden (polysyllabic vår-sammanfattning)
Nånting om skåpet, det blå.
En kommentar om Med-en-kniv-bloggen som jag inte är personligen bekant med men vars nedläggning är tråkig.
Sommarprojektet: spela munspel.

Men nu ska jag mest sova. Imorgon är det förmiddags-tvätt, lunch och sen iväg till biennalen!
Teatercentrum-möte och sen tillbaks till Gbg för Backas Brott och straff.
Jag har blåmärken på knäna. Och kommer vara grymt trött på teater när den här veckan är slut. Eller väldigt inspirerad. Jag hoppas på det senare. Med biennaler vet man inte så noga. Men det ska dyka upp en del folk som ska bli kul att se igen. Intensivt, men roligt.

...och knappast blir det nå' bättre

Imorgon, 07:30 är det promotionfrukost. Det där som vi drog med Mattias på inför 90%. Nu ska vi dit och försöka sälja San Siro till örebros näringsliv. Varför näringslivet gillar att träffas innan gryningen begriper jag inte. Men å andra sidan är det rätt mycket de gör som jag inte begriper.
Huvudsaken är att de vill köpa en fotbollsteaterpjäs.

Men damn vad det ska vara tidiga arbetsgdagar den här veckan då.
Om imorrn är som idag kan det iofs vara värt det. Jag har fått så galet mycket gjort. Känns som att imorse är flera veckor sen. Heja mej, vad jag är bra på mitt jobb just nu. Hoppas att det inte beror på de tidiga morgnarna...