days like this gets to my senses

Mitt vindsrum är städat och jag känner mig klar för att åka till gbg imorgon. Får sällskap av Karin (och Ella) på tåget imorgon.
Såg 90% nyss med min far. Slogs först idag av att det är lika många personer som det är fönsterrutor i limpan. (limpan då vara övervåningen av scenografin) Det spelar nog ingen roll, men det var en skoj upptäckt.

Jag har knappt hunnit packa upp saker trots att jag bott här ett tag. Alla mina kartnålar försvann så det gick inte att sätta upp saker på väggarna. Men nu har jag både fixat kartnålar, ordnat garderoben/skafferiet och skaffat en provisorisk bokhylla och fina, vitbetsade hyllor för cd-skivor och dvd:er och tv-spelen. Kläder i prydliga högar, skivor i bokstavsordning, min shakespearetidslinje på väggen. (oh, vad snyggt det vore att göra som på Globe och måla den stort över väggen. Kanske i mitt kök? det ska jag skissa på när jag kommer till gbg.)

Jag önskar att jag hade en massa pengar, för jag hittade massa kläder i Cirque de soleils webshop. Nycirkuströjor i hippiemönster. Vill ha! (men inte riktigt läge att lägga drygt 500 på en tröja. jag tror aldrig jag kommer vara i ett sånt läge. min rödvita lonsdale-tröja är ett undantag.)

Påsken ska jag ägna åt att läsa riksavtalet för statsunderstödda teatrar och det lokala avtalet för teaterförbundets avd 16. Efter påsk ska jag minsann kunna vilka regler som gäller, för då börjar en ny fas av jobbet. När jag inte längre kan gömma mig bakom Anna, utan faktiskt själv har en massa ansvar för allting. Visitkort, träningskort, nytt kontor, ny titel. Hela 2009. Med sommarsemester och allt. Ett riktigt jobb.
Jag kanske är lite, lite vuxen ändå.
Så nu ska jag äta godiset som blev över efter tjejkvällen på teatern och kolla på film, tror jag. Det där med vuxen är överskattat. Jag är hellre mitt vanliga balansera-på-trottoarkanter-och hoppa-över-vattenpölar-jag än försöker vara vuxen och sofistikerad. Jag KAN vara strukturerad producent och projektledare trots att jag är yngst och tycker att det är dagens höjdpunkt att åka sparkcykel mellan produktionstorget och piazzan.

Annars, personalmöte och inte så mycket mer på jobbet. Halvvägs till jobbet fick jag sällskap av Christer som berättade om Fredrik Hillers nya film de jobbar med. Psalm 61, tror jag den hette. Jag noterar det nu, för Pontus tror att den kan bli en kultfilm om några år, så då kan jag se det här och minnas att jag jobbade med de som jobbade med den. Fatta coolt. eller så.

Ami var hemma och åt lunch hos mig idag. Himla trevligt.
Pågår en konspirationsteori om att Sigrid aldrig hade nåt café. Jag förstår inte varför nån skulle hitta på en sån historia, det är väl inte nåt att ljuga om..?

Och imorgon är det som sagt Göteborg. Hamlet på lördag, annars inget speciellt planerat. Kommer bli bra!
Jag har hela huset för mig själv här. Önskar att jag hade haft bättre högtalare till datorn så jag hade kunnat passa på att utnyttja det.

Lazing on a sunny afternoon

många dagar har gått och mycket skoj har hänt sen sist. Lisalördagen förtjänar ett helt eget kapitel, med alla bra grejer som grilla på verandan, leka med vattenspruta, hitta en lekpark, hitta ett schysst ställe att hänga på, träffa Skägget, Jocke och Kristin på schyssta stället, äta mat, klättra på hustak, prata bort en hel natt och en morgon.

men idag mest en snabbuppdatering av just bara idag.

Jag har haft en soft men trevlig dag.
Inte så mycket att göra på jobbet. Packade för flytt in till marknadsavdelningen. Byter ju jobb efter påsk och då också avdelning. Inget mer provisoriskt kontor, utan riktig arbetsplats. Kommer bli bra! Samma plats jag satt på första gången jag jobbade på teatern, 2006. Vad det känns länge sen!
och samtidigt som igår.

Allt är rörigt på jobbet och samtidigt väldigt o-akut. Så jag kunde inte riktigt ta tag i nåt. Ett bra tilfälle att läsa in sig på vad vi ska göra i sommar/höst.
En mindre mediastorm har ju dragit förbi, med hela det där San Siro - Markus Birro - låtsasbråket. Det är märkligt vad folk driver höna-av-en-fjäder-storys i tidningar. Suck.
Men det är vad jag ska syssla med som nästa projekt. I skuggan av San Siro, alltså. Så jag passade på att gå hem på långlunch, sätta mig i solen på min balkong och läsa Martin Bengtssons bok. Oj. Killen är typ 23. Det är rätt imponerande. Otäck bok på sitt sätt. Ingen JohannaNilsson-djup bok, men en saklig förklaring av hur saker kan gå åt helvete när idrott inte handlar om människor och individer och liv längre. Det ska nog kunna bli bra teater.

Efter långlunch i solen hade jag lång diskussion med min chef om mina kommande arbetsuppgifter och lite allt möjligt. Det är alltid lika trevligt, faktiskt. Utvecklande och bra. Det låter som att jag skulle kunna vara ironisk, men det ör jag inte.

Maskavdelingen hade kallat till "tjejkväll" på teatern. Vilket låter som nåt som får mig at helst vilja springa åt andra hållet. Men man ska vara social med sina kollegor och jag har inget annat att göra, tänkte jag. Vilket var bra tänkt, för det blev riktigt roligt.
Galna Mona. Jag ska inte säga nåt mer, för det är inte min sak att publicera vad hon gör eller inte på internet. Men jäklar, vad hon är cool när hon vill och vågar.
Jag fastnade i en lång diskussion med Ninna. Kom in på villovägar och råkade berätta precis allt om hela mitt liv för henne. Vet inte varför, men uppenbarligen hade jag ett behov av att prata med nån som inte alls hade nån aning om mig eller min verklighet eller människorna i mitt liv. Som inte kunde göra annat än se det helt utifrån och hålla med mig. :) Lite som den gamla CUS-grejen.
(på tal om det så hörde jag av mig till Anncha när jag var hos Lisa. men mer om det i samband med lisalördagen kanske)

En soft jobbdag och en schysst kväll med trevliga kollegor. Vad pretto det låter. Men det är nice. Och var man där kan man garantera att det var allt annat än pretto eller pk. Det var en kväll på teatern, sådär som kvällar på teatrar är. Du vet. :)
Jag gillar det!

where we can dance the whole night away

Efter en kväll på Trixter luktar håret som det alltid gjorde förr i tiden. Jag förstår inte varför de fortfarande röker inomhus där, men så är det. Och det är värt det. Gosh, så roligt det är! Det kan vara stans bästa teaterfester. (vi ska ta över titeln när vi öppnar på GDT sen, men...)

Det är så himla skönt att vara hemma i Göteborg igen. Om jag var nedstämd och hade tråkigt i Örebro så är det här motsatslandet. Jag har bubblat av glädje och bara haft roligt sen jag kom hit.
Ned till GDT och hänga med Moa och My. Moa gick hem och My ocg jag gick till Zenit och åt mat.
Årets första (och inte allt jättebra, men Grejen!) jordgubbar (spanska) från fina stigbergstorghandeln i Teaterlokalen sen.
Vidare ned till Trixter för att se sista föreställningen av Ballerinan. Mycket bra. Se den! - skulle jag sagt om det inte varit den sista. Men den kommer en helg till Stokkolm. Jag ska försöka åka med, tror jag. Vore skoj. Åsa ska åka med med RaudraÅsa också,den har jag inte sett mer än den biten hon gjorde på onsdagscluben igår. Också helt galet bra.

Dramatiker-Therese dyker upp överallt. I lördags var hon på premiären i Vivalla och festen sen. Idag var hon på trixterfest. Jag tror att det är ett tecken, universum vill att vi ska jobba ihop. Eller nåt.

Trixterfest med tema fransk 30-talsdekadens. Moulin rouge, typ. Moa och My (och Frida, Ingvar, Lars, Karin, Lisa, praktikanttjejen och några till) hade knåpat ihop värsta bra temakläderna.
En typisk trixterfest. I like!
Vi gick hem till Moa och åt popcorn sen, men somnade mest i sofforna. Promenad hem genom majorna och allt kändes bara bra och roligt hela tiden.
Allt det där om meningslöshet känns ljusår borta. Nu är allt galet roligt. Som dörren på moas bottenvåning där L Ax bor. Sjukt skoj.
Som gatlysena upp för berget mot masthugget. Så fina mitt i natten.
Som att komma hem till min lägenhet och min egen säng. Så nice.
Som att inte vilja sova för att livet är för stort och för mycket äventyr.

Imorgon är det fredag i Göteborg. Picknicklunch med Karin och lokalpyssel på teatern. Kanske föreställning på masthugget på kvällen. We'll see. It's all så himla bra just nu. Jag gillar att vara hemma igen.

with many a winding turn

Fan. Det är långa dagar. Det är sena dagar. Det är en massa usel stämning. Det är en massa bra stämning också.
Men det känns som att varje dag är ungefär tre dagar lång. Jag kunde inte fatta att det var i morse vi var i Vivalla på vem-gör-vad-under-föreställning-möte. Det kändes som en livstid bort när vi satt där igen på genomdraget på kvällen.
Jag hann se Dummerjöns på lunchen. Dagens höjdpunkt, så himla fin. Skönt att vi gör åtminstone EN högkvalitets-superföreställning den här säsongen, oavsett hur de båda kommande premiärerna går. Synd att den spelar typ tjugo gånger, för ca 30 dagisbarn per gång. Den hade borde skulle KAN fylla stora scen och räcka till. Men då missar man fina fönstren på ETU. och kanske lite av själva grejen med det. Men ah. Jag måste se den igen. Som energikick. För att orka igenom två dubbellånga dagar till.

Men på lördag är det premiär och kalas! och om man orkar och inte råkar ut för den där förkylningen som sveper genom ensemblen blir det göteborg på söndagen, för kanske kanske kunde jag vara ledig på måndagen...

Det finns delar i den här föreställningen som kommer bli jättefina. Men shit vad det tär på en, de här många grejerna som är svårt eller fel eller knas runt omkring.
Men man får fokusera på de bra sakerna. Som att omklädningsbodarna döptes till "baronbaracken" (vilket bara är roligt om man vet att vi repade i Baronbackarna en massa i början)

Nu ska jag försöka bli smart och läsa och tycka till om Xenias ansökningsbrev för coooooolt jobb. Hoppas att hon får det!

between a fairy tale, and a lie

Som en parentes innan jag ger mig in på funderingarna från förra veckans repetitioner, saker från helgens TV-spelskväll eller oron för kommande veckas premiär.
Jag försöker fatta kloka beslut och bara göra bra saker nu.
Men ibland har jag en playlist för tillfällen då jag vill vara ledsen över saker som inte blev som man ville, eller inte blev alls.
Framförallt innehåller den Kate Monsters fina sång från Avenue Q.
(om du söker efter den, se om du hittar den i London-versionen, med grymma Julie Atherton. Annars kan du ge dig till tåls en vecka, så finns den som bonus-spår på hennes skiva jag just beställde...)
Det är inte direkt temat för idag, men ibland, som sagt. Du vet hur det är. Och jag bestämmer mig ju hela tiden för det där med "for my own sanity...", men...



There's a fine, fine line
between a lover, and a friend.
There's a fine, fine line
between reality, and pretend;
And you never know 'til you reach the top
if it was worth the uphill climb.
There's a fine, fine line
between love and a waste of time

There's a fine, fine line
between a fairy tale, and a lie.
And there's a fine, fine line
between "you're wonderful" and "goodbye".
I guess if someone doesn't love you back
it isn't such a crime
But there's a fine, fine line
between love and a waste of your time

And I don't have the time to waste on you anymore.
I don't think that you even know what you're looking for.
For my own sanity I've got to close the door and walk away...

There's a fine, fine line
between together and not.
And there's a fine, fine line
between what you wanted,
and what you got.
You gotta go after the things you want
while you're still in your prime.

There's a fine, fine line
between love and a waste of time.

just around the corner

Okej, ibland är Örebro schysst och ibland känner jag mig inte så ensam.
Jag sprang på Kalle när jag kom tillbaka till teatern efter schema-/ljuskvällen i Vivalla.
Fick skjuts hem och han och Claes och Niclas skulle dricka vin hos Kalle&Cecilia. Jag kokade makaroner till min vid det här laget ganska väl upptinade matlåda och gick ned och gjorde dem sällskap.
En helt galen kväll. Jag gömde mig bakom en stor, lilarosa kudde ibland när det blev lite för galet. Skönt att få prata skräp om allt som pågår på jobbet, med bra och engagerade människor. Lite för engagerade kanske ibland. När man ondgjort sig över ALLT i en produktion och på en teater, då är det ibland lite svårt att plocka ihop sig och gå tillbaks och vara mitt inne och driva just den produktionen vidare och tycka att den är världsbäst.
Det blir ju aldrig riktigt bra om man inte tycker att den ÄR världens bästa produktion. Det känns lite jobbigt att det inte känns som att våran produktion är det. Det skulle liksom behövas att man kände det för att det skulle gå bra nu.

Men vilken schysst avslutning på en dag som annars höll på att sluta med en playlist för vemodiga tillfällen. Inte för att nåt var ledsamt, utan för att det var kvällsmelankoli i allmänhet. Nu fick jag skratta så jag kiknade istället. Jag har det ganska bra. Jag har det nog faktiskt väldigt bra.

days and nights are long

Det närmar sig premiär på jobbet. Långa dagar. Jag försökte se om det var meningsfullt att vara med under ljuskvällen igår, det var det inte. Men manusrevisionen blev klar. Yay me.
Idag känns mest som att jag suttit av en massa tid. Prodmöte och manusdetaljer på fm. Uppdatera och skriva ut. Laga kopiator, byta toner. Skicka manus med Anna. Äta lunch med Ami.
Sen gick eftermiddagen åt till att skicka några viktiga mail, spela Desktop tower defence, kolla på Jon Lajoie på youtube med Pontus, försöka stå två på balansplattan med Lotta...
På fikat var bara P, Isabelle och Claes där, de hade en skuuuuum diskussion om saker som kunde uppträda på nästa onsdagsclub. Ungefär som Annas och Esses julgran. De gillade idén och började genast göra grötrim på samma tema. Till slut spårade det ut alldeles för mycket. Det är ett märkligt jobb jag har.

Märkligt är också livet i stort. Och världen.
Ica-handlaren i Gropen utanför Mullhyttan (utanför Fjugesta, utanför Örebro) säljer hästskor och sådant. Och hade extrapris på semlor som han rekommenderade till alla.

Jag träffade Hanna Cardells mamma på lunchen. Skoj! Örebro är litet, alla dyker alltid upp igen.
Jag borde verkligen åka ut till Karlslund igen nu när jag är i stan. När det blir vår, kanske.
Om jag kunde få tag på Jossan igen, tänk vilken vår-grej det skulle vara. Det är tio år sen, minst, som vi satt på taket till Bo's magasin och åt Sööö-fööö-glass. Men jag minns det som igår.
Den här stan är mycket minnas.
När jag får tid att göra nåt annat än jobba, dvs när premiären har varit, så ska jag ringa Hanna. inte hanna cardell, utan vanliga Hanna. Och Emma. Det är dags att träffa lite folk även i Örebro.

Och snart är det Karlstad. Så även om jag känner mig ensam och har tråkigt så har jag det nog rätt bra ändå.