with the stero on ten

Jag känner mig grymt duktig. Jag har varit på ikea alldeles på egen hand och skaffat allt sånt där som behövs för att leva och bo och sådär. Köksbord. Stolar. En ny säng eftersom min inneboende fick den gamla.
Ja, jag sov på golvet igår. Soffan var alldeles för kort, så en matta och lite kuddar fick duga. Bra grej, för då hade jag ingen ångest över att lägga massa pengar på en ny säng. Den hade kunnat kosta en miljon och det hade känts värt det.
Jag hittade min luftmadrass först nu när jag packade upp lite lådor.

I alla fall, ikea. Jag kände mig lite annorlunda, det är förvånansvärt få som åker till ikea ensamma. Nästan alla går runt i grupp, två eller fler. Så jag kände mig rätt självständig som både kunde välta ned världens största madrass på en vagn och sen manövrera två skittunga vagnar.
Söt lagerkille erbjöd sig att hjälpa mig, men jag klarade det fint ensam. Jag lämnade alla mina saker hos snälla transportservice-tjejen och hann precis med bussen tillbaka till stan. En märklig känsla, att handla möbler för massa pengar och sen åka hem utan nåt alls. Hoppas att de inte tappar bort nåt på vägen. Hoppas att jag slipper släpa allt upp för alla trappor ensam.
Köpte ett nytt diskställ på vägen också, och när ikealeveransen kommer kommer det här minsann att se ut som ett hem.

liksom du någonstans på jorden

Jag är alldeles för trött, men jag tror att det är vädret. Alla på jobbet går omkring och är sega och trötta.
Alla går omkring i fina 90%Paradis-luvtröjor också, det är fint. Jag gillar luvtröjor och det här är en bra sort. Så överallt, snygga människor i snygga tröjor. Det är en bra arbetsplats.

Göteborg i helgen. Var nice.
Att komma tillbaka in i min egen lägenhet - hell, bara att gå över gården - fick mig att inse hur viktigt och bra det är att ha ett hem. En punkt där man kan landa, koppla av, vara hemma.
Hemma hos mig är ett väldigt bra ställe, jag tycker mycket om det. Det var skönt att återse det och få bekräftat hur viktigt det är för mig.

Det var också rätt bra att upptäcka att det inte var nåt konstigt att vara tillbaka i min gamla lägenhet. Min andrahandshyresgäst flyttade ju inte ut förrän söndagen, så jag och Linnea sov på slottsskogsgatan fredag och lördag.
Jag trodde att det skulle kunna kännas märkligt, men det funkade helt utan problem. Det är världens finaste tapeter, var det enda jag tänkte på. Nån gång ska jag skaffa de där svartvita arbetsrumstapeterna till mig också.

Jag började med att ta en lång promenad genom hela göteborg, hem till Majorna.
Avenyn är som vanligt, vem orkar? Vasagatan. Det är med blandade känslor jag passerar sprängkullen där spöken från förflutna kurser gör sig påminda. Stegen ekar "resttenta, resttenta", tills jag kommer till låga trädgrenen vid KTB-parken, den man måste hoppa och slå handen i, så att det ser ut som att man slår i huvudet.
Haga med fina människor på kvällspromenad. Nedsläckta dramabokhandeln. Jag tror att den ären sån där Harry Potter-plats. Där mugglare bara ser ett tomt skyltfönster, men där det ligger nåt vitkigt trollkarlsaktigt.
Underbara Andra Långgatan. Massa bekanta ansikten.
Släckt på teatern. Jag pratade bort en lång bit av promenaden med fantastiska My. En sån där som det liksom inte spelar nån roll vad man pratar om, det blir bäst ändå. Bästa sortens vänner. Man bara hör ihop sådär, man kan ringa för att säga absolut ingenting och prata om absolut ingenting och det är bara så himla bra och meningsfullt.

Det var galet stjärnklart över Majorna och Slottsskogen och en av de finare kvällarna på länge. Jag satt på en sandlåda (en sån där blå) och åt upp min matsäck och kollade på fotbollsplanerna och skogen och hustaken. du vet precis vid den där nedförsbacken i svängen, när hela kungsladugård breder ut sig nedanför en och man ser ända bort till älvsborgsbron och förbi. Stadsljus och hav. Jag gillar majorna.

Linneas spårvagn kom ikapp mig precis vid Ekedal, nästan hemma. Vi satt på innergården, vid gungorna, och pratade festival och skrev arvika-sång och bara var. Det var kallt, men vi hade ingen nyckel, så vad gör man inte?
Det är mycket människor, mycket sommarplaner. Mycket längtande efter Arvika och allt och alla. Det är tomt utan dem. Det är så bra att man får ha människor som fattas en så mycket. Tänk vad tomt det skulle vara om man inte hade folk man kände sig tom utan.

Lördagen fortsatte i ett äta lunch på Zenit med Myrna. Nice.

Jag och Ebba åkte ut till Saltholmen och hörde hur tyst det är i skärgården, med bara havet och ljudet av steg mot träbrygga. Ett gistet båthus och godis i såna där påsar från när man var liten. De vita med färgglada bubblor på. Eller cirklar. Eller bubblor. det borde vara bubblor.
Livet är rätt perfekt, i lagom kall vårvintersol vid havet. Med Ebba och teaterplaner och prata om livet i allmänhet och Sweetest swing och Rebecca och hur mycket just den uppsättningen har betytt för oss allihop.

Linnea kom förbi på kvällen igen. Hon hade skickat sista versen av arvikasången tidigare och nu funderade vi på att skriva en ny, men var för trötta.

Söndag och återse min lägenhet. Flytta om lite grejer för att det ska få plats en inneboende.
Inse att jag måste göra en IKEA-tur på lördag förmiddag för att ha nånstans att sova. Eller äta mat.
Men det är världens finaste lägenhet.
Jag har två bra ställen att bo på, för jag börjar få ordning på mitt vindsrum också nu.

På jobbet händer inte så mycket, jag tror att det är lugnet före stormen. Vi väntar på att några riktigt stora problemlösningsförsök ska bära eller brista.
Vi kan inte göra så mycket mer än att planera för alla alternativ och backupplanerna står redo, så come what may.

how wonderful life is

Vilka dagar! Vilket liv!
Ensemble-öl. Oj, oj.
Kulturdebatt + efterdebatt på jac's. Så galet inspirerande.
Och idag en alldeles för soft dag på jobbet.
Jag tror inte att jag fick nåt annat än schemat gjort. Men gott så.

Jummerdöns- (jag vet inte varför jag börjat kalla den så)-ensemblen satt och fikade och där blev jag sittandes ett tag. So did rätt många andra ckså, så...

Pontus och jag pratade överlämning, men mest om bra practical jokes man kan göra på jobbet. Det kommer aldrig gå bra när vi ska dela kontor sen...

När allt var som meningslösast åkte jag och nilsson ut och letade glass. Och handlade Tv-spel.
Det första som hände var att jag sprang på Hanna. Som jag inte sett sen... sen jag flyttade, tror jag. Vi pratade i telefon när jag jobbade här första gången, alltså våren 2006. För länge sen.
Nu ska vi kanske fika. Jag hoppas så att hon inte har förändrats, åtminstone inte så hon slutat vara den Hanna jag kände då. Jag fick ingen uppfattning om det nu, för hon hade Maria med sig och vi kunde aldrig prata med varandra när hon var med, ens då, way back på den gamla tiden.

90%-tröjorna kom idag, så jag har gått runt i min hela dagen. Så himla fin!

Teknikerna hade avdelnings-kväll på piazzan när vi hade schemakväll. Vi snodde lite mat av dem, och efter ett par öl vågade de retas om tröjorna och om gud vet vad.
Jag gillar mitt jobb.
Vi hittade dem på O'learys sen när vi gick hem. Ölen hade väl tagit slut på teatern. :)
Det var tänt i ena logen (du kan nog gissa vilken) så de hade säkert letat igenom hela husets alla tänkbara öl-gömmor innan de drog.

Det blev en enkel schemakväll, vi var en person kort. Klara innan nio.
Skönt att komma hem, det har varit en låååång vecka ocg jag har inte hunnit, orkat göra nåt alls åt mitt rum. Inte ens koppla in tv-spelen. Då fattar du hur illa det är!

Men det händer mycket nu och jag har ingen tid att känna mig ensam. Snarare tvärt om.
Göteborg i helgen, massa folk.
Nästa vecka ska jag minsann ta det lugnt på kvällarna och hinna ta hand om mitt rum. Från kaos till nåt som känns som hemma, är nästa viktiga projekt.
Jag har inte ens hunnit packa för göteborg. Jag får resa med enkel packning helt enkelt. Har tandborsten i ryggsäcken redan, så... Almost good to go.
Ikväll orkar jag inte. Det är riktigt vidrigt tidigt imorgon, med promotionfrukost och samling strax efter sju. Jag lär vara en zombie, bara stappla upp och klättra upp för oskarsparken/stortorget och sen ramla ned tilll badhuset.
Jag orkar inte. Jag trodde vi jobbade teater för att slippa börja jobba före tio? Gnäääälll och gny.
Nu ska jag sova!

Och ute är det vår, på dagarna. Snön smälter, Annika och jag åt första glassen för året. Inte samtidigt, men samma sort visade det sig. Solen syns, man kan gå utan jacka. It's all good, it's all really jävla good.

Maybe I'm amazed

Bara som hastigast, innan kulturdebatten fortsätter.
Det osynliga. Kanske den viktigaste, kanske den bästa föreställningen just nu.
Se den. Igen och igen. Tills du förstått vad världen är, hur den fungerar och hur vi måste förändra den.

Femtio minuter politiskt sprängstoff. Levererat med briljans.
Jag älskar konsten när den syftar till att förändra världen. Förändra människor.
Politisk teater.
Pretentiös teater.

Mot kommersialismen och massutbudet. Stoppa valfriheten. Vägra lågkvalitet. Vägra kommersiella krafternas osynliga påverkan.

Ta ditt liv tillbaka!

och se Det osynliga!

Sommarsikte

... och mycket riktigt var allt mycket bättre på måndagen. Vilket var en jävla tur, för jobbet brakade igång med nya kriser, nytt kaos och nytt "men shit, måste vi ställa in nu?"
Som vi såklart löste under dagen, men det var ett typiskt jobbigt sätt att börja en vecka. Och stackars Anna som varit ledig en vecka. Vilken soft första dag tillbaka på jobbet.

Nu är allt löst eller iallafall stämt i bäcken och/eller bollat vidare till högre ort.

Och jag kunde utan särskilt mkt dåligt samvete åka till Karlstad på eftermiddagen.
Äta mat med Lisa, fika med Anna, Lisa, Petter, Pär och Skägget. Jag hade försökt planera det så jag skulle kunnat fika med dem en i taget, men alla hamnade på samma ställe, samtidigt ändå. Himla nice, och mycket festivalpratande. Men även lite om annat. Jag gillar dem. Storebror P med goda råd och liknelser. Och en lång diskussion om hur och när man har dragit ett skämt för långt och gått över linjen. Linjen gicks över rätt många gånger innanvi kunde slita oss från den så naturliga samlingsplatsen "utanför hemköp".
Aaaah, en så schysst dag!

Och anna och jag spelade supernintendo på hennes dator. Med ps2-kontroller, mycket märklig känsla, men okej.

Idag är jag trött, det blev inte mycket sova av. Återigen katter som höll mig vaken. Dålig trend.
Vivalla hela dagen. Kändes rätt meningslöst.
Ikväll ska folk gå ut. Jag är trött som jag vet inte vad, och vet inte hur länge jag orkar, men jag ska försöka.
Det är fullt av tidiga morgnar och sena kvällar den här veckan, nån form av jojotillvaro.
Ska försöka orka ta mig till Gbg i helgen. Söta Evalena erbjöd söndagsfika i sitt hus. Vill jag ju! Och teatern. Och Linnea! Och Myrna! Och alla!

Jag har fått ett preliminärt besked om att jag kanske minsann kommer att kunna kombinera det bästa av två världar igen. Göteborg och Örebro. Jobba och leva. Håll tummarna för att det går och blir av!

Minsann, känns det inte som att det vänder och blir ljusare nu? Jag tror bestämt det.


...och ja, vi fick besked om Arvika under fikat också. Det var på tiden! :)

I really don't know life at all

Ibland är livet för mycket. För mycket på en gång.
Jag tar en paus nu, och bekantar mig med Joni.

Jag är nog okej på måndag igen, om inte annat har jag mycket fika inplanerat då.

Got to write it in an attic

Jag har flyttat in nästan alla mina saker i mitt nya rum på vinden nu.
Kommer bli kanon.
Jag träffade en av mina grannar, han verkade okej.
Det var hans barn som hade ställt leksakssoldaterna i mitt rum. Bra att veta.
Nu var de på väg att åka därifrån iaf. Så jag kommer vara ensam på vinden hela nästa vecka.
Skönt, så kan jag bo in mig utan att behöva anpassa mig till några andra.

Inget mera vara kattvakt.

Nästa gång vi hörs bor jag i mitt eget rum på vinden.
Därav dagens titel, även om det lär vara en annan betydelse av Attic han menar.
Fantastisk 80talsklassiker. :)
En utsvävning i melodramatik. Jag får lite lust att bara sväva ut i en massa sånt, men jag känner mig inte alls melodramatisk. Eller ledsen. Eller orolig. Eller något.

Jag har tagit mig samman och mailat om hyra ut lägenheten.
Jag har flyttat massa saker.
Jag har fått inget alls gjort på jobbet, för det finns inget att göra.
Men slutet av veckan borde bli intensivare. Onsdagsclub imorgon (micke persbrandt kommer inte!) http://www.youtube.com/watch?v=WgAaqyIP5VU
Jag och Pontus kollade på en scen med commedia-clowner. Om jag blundar genom första halvan kan det bli riktigt, riktigt roligt. Du borde vara där, du med!