Like a rolling stone

Det känns som att det har varit väldigt mycket bära flyttkartonger på sista tiden.
Let's see:
Till evakueringslägenheten
tillbaka från evakueringslägenheten
(Mina saker till arbetsrummet)
Till min nya lägenhet
(lite saker till Hagstugan för förvaring)
Till Örebro
Till Anjas lägenhet
och nu, till mitt vinds-rum

Sen så småningom ska jag flytta saker tillbaka till Gbg och ha ett rum kvar där och hyra ut det andra. Men jag orkar inte tänka på det nu. Jag känner mig lite rotlös.

Men mitt vindsrum är fint. Det har fått märkliga gröna gardiner och en orange matta, men det går nog att göra nåt åt.
Och just nu verkar det ha förvandlats till Stalingrad eller nåt, för det stod två små arméer uppställda på mitt golv.
Jag hoppas att de leker färdigt idag så jag kan bo där imorgon.
Eller i övermorgon, då. Jag ska packa upp lite imorgon och typ ställa iordning lite på lunchen på onsdag så jag kan bara komma hem och ramla i säng efter onsdagscluben på teatern. Micke Persbrandt kommer inte!

Jag har gjort en dumhet med schemat, för utan att tänka på att torsdagar är schemaläggningsdagar så bokade vi rep till 20:00. Vilket gör att Mattias är tillbaka tidigast 20:30. Torsdagen blir en låååång dag alltså. Tur att det är Helena-födelsedag på Jac's så att jag har sällskap medan jag väntar på mitt schemaläggningsmöte.

Jag saknar Gbg lite, jag ska väl åka dit snart och försöka styra upp det där med hyra ut ena rummet i lägenheten... Och passa på att hälsa på alla. Jag saknar dem så himla mycket.
Jag hoppas att jag kommer tillbaka dit, det vore en perfekt lösning om jag kunde jobba typ 60-70% i Örebro och sen vara i Göteborg resten. Funkar både tidsmässigt och ekonomiskt.
Jag gillar jobbet i Örebro men jag har så mycket saker i Gbg som drar mig tillbaks ditåt.
Världens finaste lägenhet i mysigaste Majorna. Tuffaste teatern. Och massa människor.

Jag måste jobba för att komma in på DI eller kanske klara mig utan DI, och bästa stället att jobba på just nu är i Örebro. Men åh, vad jag önskar att det gick att kombinera. Jag vill hinna bli klar med Göteborg innan jag kommer in på DI och det blir Stockholm.
Jag trodde inte att jag var så fäst vid Gbg, men förra gången jag var där var det så uppenbart hemma. Ställen, människor.

När jag först flyttade till gbg var det örebroansikten jag trodde mig se i folkmassor och såna jag förväntade mig att springa in i på stan.
Nu är det i Göteborg jag har alla mina bekantskapskretsar och alla de där som Karin pratade om i slutet av Skriv upp mig: "...de där du ser varje dag, DINA främlingar, om du förstår hur jag menar..."
De som gör att man inte känner sig så ensam.

Örebro är rätt ensamt. Jag ska nog försöka göra nåt åt det.

I work all night, I work all day

Långa jobbdagar och seg förkylning.
Jag hoppas så att jag kan åka till Göteborg imorgon.

Vi la schema till nästan halv tio igår. Plus sen renskrivningen hemma.
Jag kom mig inte för att åka ut till Vivalla utan segade lite på teatern och sysslade med utskrifter och scenskisser och sådär.

Nä. Jag är fan inget intressant idag. Då ska man inte skriva. Det är bara jobb mest hela tiden nu. Vilket ju på sitt sätt är skoj, men... Nä.

Moving to the country

Min faster har nåt projekt i Anjas lägenhet, så jag har flytt ut till landet. Bytt den besvärliga katten mot en fin, röd katt som är tyst på natten.
Och får ha min sovmorgon i fred och slipper väckas vid åtta. Nu ska jag sova länge och sen se på presentationen av Kulturutredningen.
Har ju Mattias-möte imorgon kväll, så man får kompa bäst man kan. Jag kan inte sluta tidigt på fredag, för det är genomdrag i Vivalla på eftermiddagen.

Det ser ut som att det blir en Yttre-trio som möts i gbg i helgen. Nice! Jag har inte sett Lisa sen begravningen, jag saknar henne! Och det är på tiden att vi ses under kalas-omständigheter igen.

Walking in a winter wonderland

Det är kanske världens finaste vinterväder ute.
Och var ännu mer galet snöigt igår när jag kom från tåget. Träd som nästan viker sig under snömassorna. Har man otur kliver man fel och hamnar i snö upp till stövelkanten. Inga fjällen-djup, men mycket för här. Såhär ska det se ut på julen - nu har ju alla tagit ned ljus och grejer som gör att vinterlandskap känns sådär idylliska.
Men visst, det är nice. Man blir inte lika blöt om fötterna av massa snö som man blir av regn, slask och töväder.

Märkliga dagar på jobbet. Hela veckan full av saker, allt verkar bokas till 15:00.
Jag är lite trött, men känner mig inte sjuk. Jag går lite maniskt runt och känner efter hela tiden, och ibland är jag lite varm och ibland känner jag mig lite kall, men jag tror att det är ventilationen snarare än att jag skulle blivit sjuk. Jag kommer nog fortsätta obsessa om risken att bli sjuk ett tag, men det går nog över när influensasäsongen är över.

Katten är knäpp och höll mig vaken både sent igår och tidigt idag. Jag förstår inte vad hon vill, hon har mat och vatten och allt hon kan behöva. Jag borde nog leka lite med henne.
Jag förstår inte hur hon är uppfostrad när hon glatt kliver omkring bland kastruller och sådant på spisen. Har hon aldrig bränt tassarna?

Jag ska försöka sova tidigt idag. Ska ut till Vivalla igen imorgon bitti. Tog lite sovmorgon idag och ska göra det igen på... torsdag. Låter som en plan.
Om jag orkar kanske jag ska ge mig ut på vinterpromenad igen. Mjo, känns bra.
Såna här dagar skulle man ha en hund!

Lakrits från Harrisburg

Alltså, det där med kärnkraft gör mig så trött. Jag försökte hålla mig uppdaterad på omvärlden, så jag kollade på nyhetsmorgon eller morgon-tv eller vad det heter, och såg nån pappers-fack-nisse debattera med naturskyddsföreningens ordförande. Den ena pratar om miljö, utveckling, hållbarhet och långsiktiga lösningar. Den andra maler på om vikten av billig energi för industrin och att kärnkraften blivit säkrare och hur viktigt det är att kunna snabbt producera mycket och billig energi.

Jag känner mig lite förvirrad. Saker jag trodde att jag visste och saker jag trodde jag förstod hur de fungerade verkar inte gälla längre. Har vi inte ett folkomröstningsbeslut på att vi ska avveckla kärnkraften? Kan man då riva upp lagar som säger att man inte får bygga ut? River man inte då upp folkomröstningsbeslutet också då?
Var det också bara en rådgivande folkomröstning? Vad är meningen med en demokrati om inte det är vad folket velat som ska styra? Om inte folkomröstningar är det som ska väga tyngst?
Kan man komma undan alla beslut genom att förhala processen så länge att man kan säga att de inte gills längre för att läget är ett annat? Borde man inte avvecklat kärnkraften när man sa att man skulle det istället för att bara vänta och hoppas att det skulle gå så lång tid att man kunde säga att det nu rör sig om en helt annan kärnkraft och teknik och att det gamla beslutet inte alls gäller det som finns idag?

Jag kan aldrig tro att kärnkraft är den bästa lösningen.
Själva problemet är ju först och främst egergikonsumtionen och den överdrivna konsumtionen i allmänhet. Sluta tillverka massa onödiga saker, sluta använda så mycket. Sluta slösa på el och sådant. Alla lampor måste inte vara tända. Det finns så mycket onödigt ljus överallt. Ljus nog för att skapa en trygg stadsmiljö, absolut. Men ljus som bara är reklam eller någon som glömt släcka. Nej.

Hållbar utveckling är så uttjatat begrepp. Hur ska man orka? Jag gör en spotify-lista istället för ett blandband. Idag behövs det musik för att hålla engagemanget igång. Songs to fan the flames of the discontent - blandbandet, vol 2: Lakrits från Harrisburg:
Du får två bra exempel, i väntan på att själva spellistan blir klar:

http://open.spotify.com/track/6Zal9LY8ABUPP98P1yexI8
eller
http://open.spotify.com/track/4ZKiiGmFkjENDjMoh8vx6d

Hoppas att det funkar

A little time to think things over

Åh, livet börjar kännas schysst och meningsfullt igen. Det var dödstråkigt att vara hemma och sjuk. Nu är jobbet igång och det känns som att jag har saker att göra.
Koll för NJP hela dagen igår, med föreläsning om islam i sverige och kulturkrockar. Låååång dag.
Men bra!
NpJ kan bli en riktigt, riktigt bra föreställning. Jag önskar att jag fick jobba mer med den, men Anna har rätt i att vi inte behöver vara med på prodmötet båda två. Bättre att jag är i vivalla och sådär.

Idag var möten hela dagen. Eller egentligen bara på förmiddagen, men större delen av eftermiddagen gick åt till att prata med Anna&Kerstin och sådär.
Jag fick gjort det jag skulle också, så ingen fara.
Men bra diskussioner. Det kan se ljust ut på jobbfronten.
Fikat innehöll också bra diskussioner, men av ett annat slag.
Nån hade kört dit en stol som skulle till Isabelles loge, men just nu stod den på en vagn. Det slutade med att jag och Kalle hade uppfunnit en ny åk-grej i lisebergsklass. Fritt fall längs lunchrummet och snurra så det kittlar som en riktig karusell. Grymt!
Och sen en lång diskussion om trampoliner och livbojar. Claes hade en teori som jag hoppas inte stämmer. Men vissa genomtänkta teorier om relationer och grejer och jag fick några goda råd eller förmaningar med mig. Sen hamnade diskussionen på gånger då Claes såg exakt likadan ut och sprang i orangegula tunnlar och slogs. (jag undrar om jag kommer fatta och minnas vad jag menade om några år. eller imorgon. men jag borde inte skriva ned andras historier såhär, så det får bli så.)
Äe, fan. Jag borde nog sova. Imorgon är en låååång dag. igen.

Den vackraste apan

Det verkar vara mycket apor nu.
På kårhustaket började Hamp sjunga på en gammal sång från Bangatan-tiden.
Passade bra, eftersom allt börjar kännas som på den gamla goda tiden. Jag, livet, världen, självförtroendet och allt det där du vet.
Så det kändes som alldeles rätt soundtrack. Från då när Hamp lekte "byt ut alla substantiv mot Apa", den bästa sången ever, fast jag minns bara delar, de som gick på repeat, liksom.
"Hon som var min apa, hon som var apan i mitt liv..."
Vilka tider det var! Och Ylva och kanelbullenatten.
Jag saknar Bangatan och det var skönt att hänga en soft efter-galan-dag med Karin, som då.