när teater känns mer relevant

Bra teater väntar om hörnet.
Ja, bortsett från att det börjar växa fram en massa bra teater på jobbet och att Jellonet snart börjar spela igen, så är det nu bokat Kasimir och Karoline på dramaten. Hoppas att Isabelle&Mattias har rätt nu. Jag litar på dem, men man vet aldrig. Bäst att jag valt rätt när jag dragit med mig sällskap och allt.

Jag försöker tajma in nåt att se när jag åker till gbg för spexpremiären, men hittar inget. I slutet av februari/början på mars hittar jag Shirley Valentine på folkteatern/aftonstjärnan. Hoppas att det dyker upp såna där erbjudandemail från Simone, för det är hiskeligt dyrt på aftis annars. Men kanske kan jag få nån deal av B&L om jag frågar...
Men vad se den 30:e? Jag missar förnuft och känsla på stadsteatern och jag har ingen lust att se Sista dansen. Tråkigt!
UNO spelar fantastiska "jag, dum och ingen", men bara på¨ förmiddagen. Om jag kompar ut hela fredagen? Nä, jag är kattvakt åt Anja, måste mata katten innan jag åker på fredagen. Damn.
Masthugget spelar bra barnteater, men har inte lagt upp sina tider för januari än.

Det verkar vara ont om teater just i slutet av januari. Vilken enkelspårig branch vi är. Alla har premiär i slutet av februari eller mars. Det är ju det enda som funkar, men ändå.

En kort men intensiv arbetsvecka är slut. Eller nej, för jag ska sitta med översättningen hela helgen. Men ändå. I teorin är den slut.
Vilken vecka det varit! Love it.

Jag har lyckats sälja in min italien-idé till Anna. (alltså Snoris, inte anna på jobbet)
Om hon har ett lämpligt lov och jag får förlängt jobb så drar vi och gör äventyrs-italien i vår, en vecka. Undrar vad man hinner? Det är mycket om och men som ska lösas, men det finns en chans att vi kommer iväg. Och det räcker för att jag ska börja planera.
För mig är planeringen mer än halva grejen. Man hinner uppleva så mkt när man läser in sig på städer, teatrar, tågresor och ställen man borde se. Även fast vi aldrig kom iväg så är jag starkt förtjust i min och L's portugalresa, med havsmuseum och nöjesparker. När man bara reser i teorin kan man dessutom göra allt man vill, även om det inte gått i verkligheten. Man behöver inte ta hänsyn till säsonger och öppettider, om man inte har en massa realism-krav på sin planering. Ska man planera för ett faktiskt genomförande kanske man måste passa ihop saker som faktiskt finns under samma tidsperiod, men det är ju en annan grej.
Undrar om man hinner med hela italien på en vecka? Om man flyger till Verona och flyger hem från typ Palermo? Kanske blir mer tid på tåg än nåt annat?
Ah, vi får se. Vem vet om det alls blir av. Men skoj att fundera på iaf.

Funderar också på tyg, fast jag vet inget alls om det. Rara faster piaster hjälper mig, men har på ett sånt där fågelmammesätt bestämt sig för att knuffa mig ur boet och skicka mig att handla tyg själv. Det ska sys skojigheter till galapremiären, men vi hittade en ny inriktning. Säger inget än, för jag vet inte hur det blir eller om det blir. Men jag är trött på min blåa som har varit på för många premiärer, och den svarta är ju kjolen borta till.. Så nåt nytt får det bli. Jag har en idé som påminner lite om den svarta, men med mindre sagan om ringen-känsla (fast det var kanske bara arwen-frisyren?) och mer av.. äh. vi får se!
Ett bra projekt är det iallafall, när jag kommit över min handfallenhet och lyckats hitta själva tyget. Undrar om jag ska försöka vara sådär tjejjig och försöka handla nya skor också? Kanske att ta i i överkant.

Jag var så uppe i varv efter jobbets övereffektivitet (nu kommer en lång inskjuten mening, sorry) - teknisk koll på förmiddagen med massa ritningar och annat. Äntligen en plan för att ta tag i golvet! sådär två månader efter att vi sagt att det måste göras bestämde Tommy att det skulle göras. Jag blir så trött. När han säger att det inte är svårt undrar man liksom varför han inte gjort det än? hur kan man vara så trött på sitt jobb att man låter bli att lösa nåt som hade varit jätteenkelt bara för att man inte tycker att det är ens jobb att ringa den som vill kolla på konstruktionen? När vi sagt att man för att göra det enkelt ska ringa Lena och säga att man har en lösning som hon får komma och kolla på kan man inte framhärda och tycka (tycka och inte säga) att det är Lena som borde kontakta oss, och på eget bevåg bestämma att man ska göra inget för att det minsann är hon som borde höra av sig. Åh, jävla krångelfolk! Varför kan man inte bara göra det enkelt och jobba MED de som är lite svåra, istället för att försöka tvinga in dem i en mall och en apparat de för allt i världen vill undvika?
Ja, ja. Skit samma. Nu äntligen är det bokat test av golv. Heja Ronny.
Dagen fortsatte med en smula översättning - Sandra var på msn och kunde bidra med tips från proffsvärlden. Även om hon jobbar engelska till svenska, men ändå. Bra är hon.
Springa hem, hinna äta EN sked mat. Springa tillbaka. Skriva ut manus till ljusteknikern. Kasta mig in i en bil med Anna och två andra tekniker. Åka till Baronbackarna på dagens mest meningslösa uppdrag - flytta lite möbler bort från en redan iordningställd lokal. Vidare till Vivalla, konstatera att vattenskadan fortfarande åtgärdas och kulturarenan är full av brummande maskiner som torkar golvet och under det. Går ju inte att ha kollationering där då. Jakt på Öbo-mannen för besked. Inget svar. Snabbt beslut att flytta kollet till teatern och En Trappa Upp. Känns bra för folk i huset, mindre bra för Mattias och Lenas dansare. Win some, lose some. (lose de som kommer bråka mest, iofs. men det fanns ingen annan lösning)
Så väl hemma började projekt: underrätta alla om måndagens platsbyte. Många var i huset, kul att hälsa på alla sådär på en fredag. Hittade de flesta, fick ringa några av skådespelarna, men det gick rätt fort. (jag ÄR ju galet effektiv, I know)
Sen var dagen slut och jag kunde lämna huset, något trött och förvirrad, för att möta min faster som såklart redan stressat hem från stan eftersom hon inte hade mönstret med sig.

Jo, men vad jag skulle komma fram till var att jag ju var så uppe i varv att jag helt hade glömt att jag skulle följa med Kalle och kolla på ett rum han kanske kunde hyra ut. Han ringde när jag just gett upp tygaffären och begett mig för att trösthandla ett TV-spel (vilket jag inte gjorde, när jag kom på att jag nog skulle försöka mig på att vara ekonomisk nu..)
Tur att han kom ihåg!
De har värsta söta lilla huset på öster. Med ett litet, fint rum (och två andra som jag aldrig såg) som de hyr ut. Jag håller alla tummar jag har för att det ska gå vägen.
Det kändes lite som rummet jag hade hos Åsa på strömsholm. Vita väggar, fast inte på ett sjukhussätt, utan på ett fint sådär 1800-talsgardinsromantiskt sätt. Jag vill bo där!
Hoppas, hoppas, hoppas!

Med fin balkong och massa saker. och trädgård till sommaren. Jag hoppas att jag kan bli kvar där. På teatern. Jag hoppas att jag kan få rummet också. Jag längtar till våren! Det känns som att den redan börjat, på något sätt.

efter en hård dag på barrikaderna

Jag är fast på teatern och väntar på att Mattias ska komma förbi och godkänna ett repschema. Men eftersom de slutar 18 i baronbackarna kan jag tänkas få sitta här ett tag.
Är rätt trött.
Idag började med att LenaJosefsson hade en dansare som skulle hämtas vid tåget. Sen skulle det fixas en massa papper som skulle tas med till repet och anslås och allmäna såna där morgongrejer. Hämta Crille och hans ljud-grejer hemma hos dem, hämta Mattias på teatern (för han hade inte kommit än när vi åkte därifrån) och sen till baronbackarna.

Samma fascinerande uppvärmning idag, fast jag hade för mycket att göra för at kunna vara med. Men jag tänker damnit vara bättre organiserad så att jag KAN det framöver, för shit vad nyttigt det är.

Vi for vidare mot stan för att fixa nycklar, telefonlistor och sådant till Kalle. I väntan på att Lennart skulle komma och fixa nyckelgrejerna gick vi på rundtur på teatern och presenterade folk och visade de olika avdelningarna. Inte för att han kommer vara inne här så ofta, men bra att ha ett hum iallafall. Och vi hann prata med lite folk och komma fram till nyttiga saker. Hälften av det här jobbet går ut på att prata med folk om olika saker och bara stämma av.

oj. Saker att göra kom emellan. dags att gå hem!

I could have danced all night

Jag älskar mitt jobb!
Vi hade workshop med 90% idag, med massa övningar med alla inblandade. Eller, alla som kunde, några ansluter senare, imorgon eller sen.
Så skönt att man även på en institution kan få vara med och leka, även som tillhörande administrationen. Visst satt jag och jobbade vid datorn och ringde en del (boka om biljetter till snöstormsdrabbade dansare, tex) men även jag fick vara med och jobba på golvet. Eller leka.

Förmiddagen var dans med Lena Josefsson. Bara på de korta bitar jag var med på förstod jag hur stor hon egentligen är. Så himla coolt.
När vi lekt färdigt de enkla övningarna började hon jobba med skådespelarna på riktigt, med egna rörelsesekvenser och sådär. tre och tre satte de sen ihop sina rörelser. Alltså, inte till en lång sekvens, men de gjorde dem liksom runt och med varandra. Och plötsligt blev det så synkat, de dansade in och ut i varandras mönster, en hand lyftes lagom som ett knä ledde vägen just under den, någon passerade förbi genom en annans rörelse och det var bara magiskt snyggt.
Jag älskar, älskar, älskar mitt jobb och att jag får göra sånt här på arbetstid. Att det faktiskt är en del av mitt jobb att kolla på folk som skapar. Riktigt duktiga människor, dessutom.

Jag kunde göra lite nytta också. det är nice. att känna att man har koll. att folk kommer till mig och jag kan lösa deras problem och svara på sånt de undrar över. Jag tror att de gillar mig.

Eftermiddagen var Mattias dramaövningar. Ungefär samma som vi gjorde med alla de vi träffade när vi letade folk, men med fler och med mer skillade folk. Så jäkla roligt!
En lång och uttröttande dag, men så grym. Jag är bara SÅ nöjd med mitt jobb, att det här verkligen är vad jag jobbar med. På riktigt!
Imorgon blir en vanlig dag igen, men även såna dagar är bra dagar. Vi ska åka runt och fixa saker i Vivalla och sådär. Men åh, vad jag ser fram emot dagar då jag kan jobba från kulturarenan istället för från kontoret.
Det är som frigruppsjobb, när man kan jobba och kolla på rep samtidigt. Man blir så mycket mer en del av processen då.
Jag önskar att jag kunde jobba såhär jämt! Så grymt.
Vi ska få vara med på Lenas morgonträning ibland. Vilken lyxgrej att få göra!
Men slitsamt, jag kommer vara trött i benen hela imorgon efter de där knä-övningarna. Kanske dags att ta tag i annan träning också? Vi får se.
Jag skulle ju börja simma. Eller kanske ta tag i den där idén om att börja klättra. Jag kan ju lika gärna göra det i Örebro som i Göteborg, så varför har jag fått för mig att det är en sån där grej jag ska göra när jag flyttat tillbaka igen? Undrar om gamla vattentornet fortfarande är klätterväggar i?
hm. att kolla upp imorgon.

Dagens uppkollade är att jag fått veta att jag minsann måste åka och se Kasimir och Karoline på dramaten. Både mattias och isabelle är helt lyriska över den. Kollade, och den går inte helt optimala tider, men nåt ska väl kunna funka. Det får fixas. Jag kan ju inte vänta på att ALLT ska bli uttaget till Biennalen.

Stora Låd-dagen i Hagstugan

Det är molnigt och mörkt ute. Bara en stjärna som syns. Men det är Venus, så det passar mig rätt bra.

Jag har ägnat dagen åt att sortera och kasta saker ur lådor i källaren i pappa-huset.
Mest var det kläd-lådor. inte nödvändigtvis jättegamla grejer, men sånt jag inte använt på ett tag.
Jag har alldeles för många vårjackor. Hur många manchesterjackor kan man ha? I olika röda nyanser. Jag FÅR inte köpa fler. Hoppas att jag minns det i vår.
Jag snubblade över en bunt av Linus' gamla foton också. Vet inte varför de låg i en av mina lådor. Eftersom jag inte ska till gbg på ett tag får jag nog posta dem.
Jag blev tvungen att ringa och säga det. Så nu är allt sagt och utrett och sådär.

Det är full fart på jobbet igen. Jag gillar't.
Jag var ledig idag iofs, förutom lite manusläsande och möta Mattias vid tåget och lämna nyckel och så. men igår var en nästan fullfartsdag, med möten och grejer.
Imorgon börjar vi med workshop med alla skådespelare och sånt där. Då börjar det på riktigt, liksom.
Ska bli intressant. Äntligen får man något att bita i ordentligt, för nu kommer förhoppningsvis allt att hända samtidigt.
Jag borde sova ordentligt nu. så himla mkt som måste fixas inför imorgon. Måste försöka vara på plats tiiiidigt (ja, tidigt med mina mått, då. Kanske halv nio) och fixa det där med manus, telefon till nya assistenten.. och.. hm. måste kolla min lista på jobbet imorgon, men jäkligt mycket är det. Gosh, vad jag älskar mitt jobb.

Jag har hittat mina försvunna wii-spel. i den understa lådan. Så nu kan jag spela igen!
När jag flyttar hem till Anja ska jag koppla in både wiiet och cuben och spela massor. Vad annars ska man göra i Örebro, liksom?

:)


Nu har jag slängt kanske två sopsäckar saker och packat iordning tre bra lådor som kan flytta hem till majorna i vår, och nu ser rummet i källaren ut som ett vanligt rum igen och inte som ett förråd. Ska fortsätta jobba på det, men jag är rätt nöjd för nu.

Jag kollade på My So-called Life medan jag pysslade. Funderar över själva grejen med Jordan Catalano. Sjukt snygg, men rätt blåst. Eller är han det? Vad är det med honom, egentligen?
Jared Leto sjunger en snygg version av "i wanna be sedated" och lite annat och har de märkligaste (på ett bra sätt) ögonen som 90-tals-tv nånsin sett. Men, Angela? Verkligen? Varför jordan? Seriöst..? Sjukt snygg jacka, men så.. Ja, jag kan inte bestämma mig själv heller. Kanske räcker det att nån är galet snygg när man är 15? Man behöver kanske inte vara smart? Nä. Jag kommer aldrig kunna kompromissa bort det där med smart. Men jag gillar Jordan. Det är kluvet.
Rayanne är däremot genomhäftig, bortsett från de där drog-grejjerna i nåt avsnitt.
Jag borde sluta fundera så mycket över en tv-serie.
Eller inte. Nåt ska jag ju göra med all den här tiden i Örebro. Jobbet är grymmast, men det är en rätt tråkig fritid.

Det känns skumt att inte åka fram och tillbaka till Karlstad hela tiden längre. Jag saknar Anna. Trots att omständigheterna var de absolut sämsta ever så var det nice att vara där. Ska man se det så, så är det väl något bra som kommit ur det här. Jag hade säkert inte varit lika mycket där den här julen om inte...
Man borde hälsa på hos sina vänner massor i glada lägen också, och av ingen anledning annat än att det är skoj att ses. Jag ska nog börja göra det nu!

Smells like fröken Larsson

Solen gick upp över skogen när jag åkte till jobbet.
En halvmåne i bomullsvitt stod över slottet.
Tio minus och snön frasar och flyger runt fötterna när man går.

Idag är det fler folk på teatern och vi får lite gjort. Mail, telefon, möten. Lite planer. Lite bordshockey.
Någon frågar och jag svarar att jag mår galet bra och det är sant. Det är ett rörigt liv, men det är stort och det är mitt och det är på riktigt och hela tiden. Det är inte vänta på saker, inte känna lite halvt, lite grann.
Det är inte stabilt, ordnat och förutsägbart. Det är knas och jag älskar varje minut av det.

Jag skulle åkt till Nora och läst Harry Potter med My och Ulrica hos Åsa, men det var nåt med magsjuka, så jag är hemma.
Imorgon ska jag kolla igenom lådor med saker, sånt som följt med från Slottsskogsgatan. Sortera, slänga, spara. Jag har för mycket saker.
Ibland vill jag vara som snusmumriken och bara ha ett munspel och en ryggsäck.
Freedom is just another word for nothing left to lose.
Men hur kastar man ett wii i rygsäcken eller hur lever man utan tv-spel?
Jag får nog ha det som jag har det, men ibland tar vagabondkänslan tag i mig och jag skulle vilja bara leva som det faller sig, med ett munspel som allt man behöver.

Jag har Lenas mys-rock på mig. Den luktar som hon, och jag har bilder av henne på mitt skrivbord och anslagstavla. Det är ingen risk att jag glömmer.
Att jag glömmer att det hänt, absolut. Jag fattar det inte och jag kommer nog inte fatta det förrän i sommar. Men att jag skulle glömma Lena, det händer inte. Jag är riktigt rädd för att det ska hända ändå på nåt sätt. Men jag tror inte att.

Nu är det tomt på teatern igen och jag tror inte att jag får nåt manus av Mattias ikväll, så jag kan nog lika gärna gå hem. Ingen svarar på mina mail, för ingen jobbar idag.

Det är ytterligheternas tid nu. Kvällsvemod och eufori liksom blandat, om vartannat.
Så jäkla skönt att det rör på sig igen, det har varit stillsamt och avtrubbat alldeles för länge nu.
Jag älskar mitt meningslösa liv. igen.

I think I will travel to Rio

Just nu vill jag mest åka någonstans.
Jag ser att det är nästan gratis att åka till Verona. Vilken grej! Det går ryanair-flyg till verona från stockholm. Fick jag någon att följa med mig skulle jag dra dit en helg. 500:- för två. Ett kap. Verona, liksom. Det finns massa coolt i närheten också, som Venedig och grejer, men att skicka ett vykort eller brev från Fair Verona, where we lay our scene, det vore nåt.

Jag vill åka någonstans. Det är dags för storslagna äventyr, det är dags för ett liv som känns lite mer. Det är dags att verkligen leva hela tiden. Klätrra i berg, känna hur det liksom kittlar i en av att livet är så mycket och så bra.
Inget för att man måste eller borde. Allt för att man vill och på ett djupare sätt måste. Måste för att det liksom bubblar i en av att få göra det. En hel värld att upptäcka. Jag känner mig som Ronja i vårskogen, trots all vintern. Jag vill bara springa runt och skrika, för det känns som att man lever så mycket, så stort, så fullt av möjligheter och så fullt av saker att det bara sprängs om man skulle hålla det inne.

2009 är året för bra saker och för stora äventyr.

Jag hör musik från fantastiska Peters' Friends i huvudet:

I'm hearing the light from the window,
I'm seeing the sound of the sea,
My feet have come loose from their moorings,
I'm feeling quite wonderfully free.

And I think I will travel to Rio
Using the music for flight,
There's nothing I know of in Rio,
But it's something to do with the night.
It's only a whimsical notion
To fly down to Rio tonight,
And I probably won't fly down to Rio,
But then again, I just might.

There's wings to the thought behind fancy,
There's wings to the thought behind play
And dancing to rhythms of laughter
Makes laughter the rhythm of rain.

So I think I will travel to Rio
Using the music for flight,
There's nothing I know of in Rio,
But it's something to do with the night.
It's only a whimsical notion
To fly down to Rio tonight,
And I probably won't fly down to Rio,
But then again, I just might.

I feel such a sense of well-being,
The problems have come to be solved,
And what I thought was proper for battle
I see now is proper for love.

So I think I will travel to Rio
Using the music for flight,
There's nothing I know of in Rio,
But it's something to do with the night.
It's only a whimsical notion
To fly down to Rio tonight,
And I probably won't fly down to Rio,

But then again, I just might.

Did not.

2009 ska bli ett så galet bra år att jag vägrar låta det börja förrän på måndag.
Saker ska börja på måndagar, det blir enklare att sortera då.
Saker ska definitivt inte börja med begravningar.
Jag vill lämna det där obegripliga i 2008.

Jag jobbar idag. Ensam på teatern och med inte såå mycket att göra. Ska förbi A på födelsedagstårta innan jag åker till Karlstad igen. Därifrån utgår samåkningen till Värnamo imorgon. Det känns som att det är viktigt att vara hos Anna nu. För mig också, inte bara för henne. Och det känns skönt att inte åka till och från värnamo ensam.

min spotify spelar sorgsen musik ett tag. Sen ska jag nog ta mig samman och försöka fylla teatern med jobb-inspirerande saker.

Förut Lord Byron. Jag fortsätter bearbeta med hjälp av brittisk poesi. Den här gången låter jag den vara som den är. Inte är den 1800-tal, heller. Vi hittar Mary Frye i nutid, faktiskt:

Do not stand at my grave and weep;

I am not there. I do not sleep.

I am a thousand winds that blow.

I am the diamond glints on snow.

I am the sunlight on ripened grain.

I am the gentle autumn rain.

When you awaken in the morning's hush

I am the swift uplifting rush

Of quiet birds in circled flight.

I am the soft stars that shine at night.

Do not stand at my grave and cry;

I am not there. I did not die.