Stora Låd-dagen i Hagstugan

Det är molnigt och mörkt ute. Bara en stjärna som syns. Men det är Venus, så det passar mig rätt bra.

Jag har ägnat dagen åt att sortera och kasta saker ur lådor i källaren i pappa-huset.
Mest var det kläd-lådor. inte nödvändigtvis jättegamla grejer, men sånt jag inte använt på ett tag.
Jag har alldeles för många vårjackor. Hur många manchesterjackor kan man ha? I olika röda nyanser. Jag FÅR inte köpa fler. Hoppas att jag minns det i vår.
Jag snubblade över en bunt av Linus' gamla foton också. Vet inte varför de låg i en av mina lådor. Eftersom jag inte ska till gbg på ett tag får jag nog posta dem.
Jag blev tvungen att ringa och säga det. Så nu är allt sagt och utrett och sådär.

Det är full fart på jobbet igen. Jag gillar't.
Jag var ledig idag iofs, förutom lite manusläsande och möta Mattias vid tåget och lämna nyckel och så. men igår var en nästan fullfartsdag, med möten och grejer.
Imorgon börjar vi med workshop med alla skådespelare och sånt där. Då börjar det på riktigt, liksom.
Ska bli intressant. Äntligen får man något att bita i ordentligt, för nu kommer förhoppningsvis allt att hända samtidigt.
Jag borde sova ordentligt nu. så himla mkt som måste fixas inför imorgon. Måste försöka vara på plats tiiiidigt (ja, tidigt med mina mått, då. Kanske halv nio) och fixa det där med manus, telefon till nya assistenten.. och.. hm. måste kolla min lista på jobbet imorgon, men jäkligt mycket är det. Gosh, vad jag älskar mitt jobb.

Jag har hittat mina försvunna wii-spel. i den understa lådan. Så nu kan jag spela igen!
När jag flyttar hem till Anja ska jag koppla in både wiiet och cuben och spela massor. Vad annars ska man göra i Örebro, liksom?

:)


Nu har jag slängt kanske två sopsäckar saker och packat iordning tre bra lådor som kan flytta hem till majorna i vår, och nu ser rummet i källaren ut som ett vanligt rum igen och inte som ett förråd. Ska fortsätta jobba på det, men jag är rätt nöjd för nu.

Jag kollade på My So-called Life medan jag pysslade. Funderar över själva grejen med Jordan Catalano. Sjukt snygg, men rätt blåst. Eller är han det? Vad är det med honom, egentligen?
Jared Leto sjunger en snygg version av "i wanna be sedated" och lite annat och har de märkligaste (på ett bra sätt) ögonen som 90-tals-tv nånsin sett. Men, Angela? Verkligen? Varför jordan? Seriöst..? Sjukt snygg jacka, men så.. Ja, jag kan inte bestämma mig själv heller. Kanske räcker det att nån är galet snygg när man är 15? Man behöver kanske inte vara smart? Nä. Jag kommer aldrig kunna kompromissa bort det där med smart. Men jag gillar Jordan. Det är kluvet.
Rayanne är däremot genomhäftig, bortsett från de där drog-grejjerna i nåt avsnitt.
Jag borde sluta fundera så mycket över en tv-serie.
Eller inte. Nåt ska jag ju göra med all den här tiden i Örebro. Jobbet är grymmast, men det är en rätt tråkig fritid.

Det känns skumt att inte åka fram och tillbaka till Karlstad hela tiden längre. Jag saknar Anna. Trots att omständigheterna var de absolut sämsta ever så var det nice att vara där. Ska man se det så, så är det väl något bra som kommit ur det här. Jag hade säkert inte varit lika mycket där den här julen om inte...
Man borde hälsa på hos sina vänner massor i glada lägen också, och av ingen anledning annat än att det är skoj att ses. Jag ska nog börja göra det nu!

Smells like fröken Larsson

Solen gick upp över skogen när jag åkte till jobbet.
En halvmåne i bomullsvitt stod över slottet.
Tio minus och snön frasar och flyger runt fötterna när man går.

Idag är det fler folk på teatern och vi får lite gjort. Mail, telefon, möten. Lite planer. Lite bordshockey.
Någon frågar och jag svarar att jag mår galet bra och det är sant. Det är ett rörigt liv, men det är stort och det är mitt och det är på riktigt och hela tiden. Det är inte vänta på saker, inte känna lite halvt, lite grann.
Det är inte stabilt, ordnat och förutsägbart. Det är knas och jag älskar varje minut av det.

Jag skulle åkt till Nora och läst Harry Potter med My och Ulrica hos Åsa, men det var nåt med magsjuka, så jag är hemma.
Imorgon ska jag kolla igenom lådor med saker, sånt som följt med från Slottsskogsgatan. Sortera, slänga, spara. Jag har för mycket saker.
Ibland vill jag vara som snusmumriken och bara ha ett munspel och en ryggsäck.
Freedom is just another word for nothing left to lose.
Men hur kastar man ett wii i rygsäcken eller hur lever man utan tv-spel?
Jag får nog ha det som jag har det, men ibland tar vagabondkänslan tag i mig och jag skulle vilja bara leva som det faller sig, med ett munspel som allt man behöver.

Jag har Lenas mys-rock på mig. Den luktar som hon, och jag har bilder av henne på mitt skrivbord och anslagstavla. Det är ingen risk att jag glömmer.
Att jag glömmer att det hänt, absolut. Jag fattar det inte och jag kommer nog inte fatta det förrän i sommar. Men att jag skulle glömma Lena, det händer inte. Jag är riktigt rädd för att det ska hända ändå på nåt sätt. Men jag tror inte att.

Nu är det tomt på teatern igen och jag tror inte att jag får nåt manus av Mattias ikväll, så jag kan nog lika gärna gå hem. Ingen svarar på mina mail, för ingen jobbar idag.

Det är ytterligheternas tid nu. Kvällsvemod och eufori liksom blandat, om vartannat.
Så jäkla skönt att det rör på sig igen, det har varit stillsamt och avtrubbat alldeles för länge nu.
Jag älskar mitt meningslösa liv. igen.

I think I will travel to Rio

Just nu vill jag mest åka någonstans.
Jag ser att det är nästan gratis att åka till Verona. Vilken grej! Det går ryanair-flyg till verona från stockholm. Fick jag någon att följa med mig skulle jag dra dit en helg. 500:- för två. Ett kap. Verona, liksom. Det finns massa coolt i närheten också, som Venedig och grejer, men att skicka ett vykort eller brev från Fair Verona, where we lay our scene, det vore nåt.

Jag vill åka någonstans. Det är dags för storslagna äventyr, det är dags för ett liv som känns lite mer. Det är dags att verkligen leva hela tiden. Klätrra i berg, känna hur det liksom kittlar i en av att livet är så mycket och så bra.
Inget för att man måste eller borde. Allt för att man vill och på ett djupare sätt måste. Måste för att det liksom bubblar i en av att få göra det. En hel värld att upptäcka. Jag känner mig som Ronja i vårskogen, trots all vintern. Jag vill bara springa runt och skrika, för det känns som att man lever så mycket, så stort, så fullt av möjligheter och så fullt av saker att det bara sprängs om man skulle hålla det inne.

2009 är året för bra saker och för stora äventyr.

Jag hör musik från fantastiska Peters' Friends i huvudet:

I'm hearing the light from the window,
I'm seeing the sound of the sea,
My feet have come loose from their moorings,
I'm feeling quite wonderfully free.

And I think I will travel to Rio
Using the music for flight,
There's nothing I know of in Rio,
But it's something to do with the night.
It's only a whimsical notion
To fly down to Rio tonight,
And I probably won't fly down to Rio,
But then again, I just might.

There's wings to the thought behind fancy,
There's wings to the thought behind play
And dancing to rhythms of laughter
Makes laughter the rhythm of rain.

So I think I will travel to Rio
Using the music for flight,
There's nothing I know of in Rio,
But it's something to do with the night.
It's only a whimsical notion
To fly down to Rio tonight,
And I probably won't fly down to Rio,
But then again, I just might.

I feel such a sense of well-being,
The problems have come to be solved,
And what I thought was proper for battle
I see now is proper for love.

So I think I will travel to Rio
Using the music for flight,
There's nothing I know of in Rio,
But it's something to do with the night.
It's only a whimsical notion
To fly down to Rio tonight,
And I probably won't fly down to Rio,

But then again, I just might.

Did not.

2009 ska bli ett så galet bra år att jag vägrar låta det börja förrän på måndag.
Saker ska börja på måndagar, det blir enklare att sortera då.
Saker ska definitivt inte börja med begravningar.
Jag vill lämna det där obegripliga i 2008.

Jag jobbar idag. Ensam på teatern och med inte såå mycket att göra. Ska förbi A på födelsedagstårta innan jag åker till Karlstad igen. Därifrån utgår samåkningen till Värnamo imorgon. Det känns som att det är viktigt att vara hos Anna nu. För mig också, inte bara för henne. Och det känns skönt att inte åka till och från värnamo ensam.

min spotify spelar sorgsen musik ett tag. Sen ska jag nog ta mig samman och försöka fylla teatern med jobb-inspirerande saker.

Förut Lord Byron. Jag fortsätter bearbeta med hjälp av brittisk poesi. Den här gången låter jag den vara som den är. Inte är den 1800-tal, heller. Vi hittar Mary Frye i nutid, faktiskt:

Do not stand at my grave and weep;

I am not there. I do not sleep.

I am a thousand winds that blow.

I am the diamond glints on snow.

I am the sunlight on ripened grain.

I am the gentle autumn rain.

When you awaken in the morning's hush

I am the swift uplifting rush

Of quiet birds in circled flight.

I am the soft stars that shine at night.

Do not stand at my grave and cry;

I am not there. I did not die.

Julen 2008

Det har varit en ganska bra jul. Jag hann inte komma i så värst mycket julstämning, för det var mest jobb och flytta och fixa saker hela december. Visst, det var julgröt och tomtar och julfika på jobbet nästan jämt, men jag hann inte med allt sånt där som baka pepparkakor, lussekatter, koka knäck...
Det känns som att jag säger det varje år, men nästa år ska jag minsann ha ett hem som jag kan sätta upp julsaker i och ett kök där man kan samla massa vänner och göra pysselsaker.
Jag hittade svarta julkulor som ser ut som bomber när jag var på ikea, de hänger i mina blommor i majorna. Får väl ta ned dem nu innan J ska flytta in.
Känns fortfarande skitskumt att ha världens finaste lägenhet men inte få bo där. Förrän kanske i maj.
Jag vet inte hur länge jag r kvar i örebro, och inte alls hur sommaren ser ut, eller hösten. Så jag får helt enkelt se hur det blir. Jag hatar att vänta på saker och inte veta! men det verkar vara allt jag gör numera.

Julen har varit ganska lagom mycket med att träffa folk också.
Lisebergsmarknad med föräldrar som kom och hämtade ett lass saker ur lägenheten.
En nice kväll hos Erik&Anna med delar av teaterfolket (Josef, my, sara) med diskussioner om en mer politisk inriktning på teatern, samt historier från eu-mötet i göteborg. De som bodde i stan då har alla så många häpnadsväckande upplevelser att jag riktigt önskar att jag också varit i stan då. För att ha varit med på kanske 2000talets största politiska grej. Det är som att ha missat woodstock. Det är liksom inte okej.
Midvintersolståndet firas hemma hos Andreas, av tradition. Så även i år, lite enklare, med fika istället för middag. Jag kom direkt från gbg, så jag missade själva ätandet men kom lagom till skumtomtarna. Så fältbiologer de är är det ingen av dem som självmant kommer på att man kan grilla skumtomtar över ljusen, så varje år blir de lika förvånade över att jag gör det. Sen minns de att jag gör det varje år, och att de ju borde kommit ihåg det. Smält skumtomte är starten på örebro-delen av julen.
Vi spelade spel. Andreas har ju tagit med sig de bästa spelen till Uppsala, men vi hittade jakten på den försvunna diamanten i källaren. Jag lyckades vinna, mest för att Andreas fick ett infall och flög upp och tog den brickan jag var på väg mot, för att retas. Det backfireade lite - brickan var en tjuv och han satt plötsligt fast i ingenstans medan jag kunde flyga ned och ta vid där han hade varit nyss och dit jag annars hade försökt komma ikapp honom för at få de sista brickorna. Jag landade rakt på diamanten som varit precis framför näsan på A om han inte fått sitt infall.
Mooahaha. Där får man för att man försöker retas. :)

Jag ska hem och äta lunch med min mor innan jag åker till gbg. Mer om julen sen, om inget annat tar över fokus.

Ska vi aldrig mera vandra?

Ibland måste man låna andras ord för att ens egna inte räcker.
Men ibland skriver de där andra på helt andra språk, så då måste man ändå liksom översätta.
Det här är del 2 i serien Arvikaanpassad översättning av brittisk poesi.
så väldigt something, something in the month of may av mig, jag vet! :)


Ska vi aldrig mera vandra
mitt i natten, du och jag?
Campingvägen dras av andra,
mindre rödhåriga tag?

En gång slutar festivalen
allt är packat, de har fått
tyst på radiokanalen
inga flera rop "what-what"

Det är vinter hos oss andra
Arvika blir konstigt nu
Vi ska aldrig mera vandra
mitt i natten, jag och du.

...

So we'll go no more a roving
So late into the night,
Though the heart be still as loving,
And the moon be still as bright.

For the sword outwears its sheath,
And the soul wears out the breast,
And the heart must pause to breathe,
And Love itself have rest.

Though the night was made for loving,
And the day returns too soon,
Yet we'll go no more a roving
By the light of the moon.

(Lord Byron)

And someone way down here loses someone dear

Jag försöker jobba på, men det går i vågor.
Någon skriver "jag bär safety-tröjan idag för dig", nån skriver på hennes facebookvägg.
Då går det inte längre. Jag bara gråter.

Jag får en kram och det blir bättre. Jag sysselsätter huvudet och det känns okej. Eller rättare sagt, det känns som vanligt, jag tänker inte på det. Det är som att det inte hänt.

Tills jag kommer på att det HAR hänt.
och sen börjar det om.